SVTs kulturjournalist Tali da Silva skriver en artikel om senaste tävlingen i Mellon.
Vad är problemet?
Du kan hitta liknande saker som da Silva skriver på privata bloggar. Skillnaden här är att du betalar, vare sig du vill eller inte, för det hon skriver. Och det är inte direkt några intressanta grejer, utan kan i bästa fall beskrivas som underhållande, och i mindre bra fall som svammel. Skattebetalarna ska alltså inte bara punga ut med 2,5 miljoner kronor i timmen (det är vad Mellon kostar, åtminstone förra året), utan även bekosta åsikter om spektaklet. Ett bra exempel på när respekten och ödmjukheten inför det faktum att man finansieras av skattepengar försvinner.
Sedan använder även da Silva uttryck som ”manboy” och ”den lille söte pojken”. Då undrar jag om SVT låtit en medelålders man skriva ”var tog den söta lilla flickan vägen” om en kvinnlig artist som inte uppträdde på det sättet han önskade? Med stor sannolikhet är svaret på den frågan nej (oavsett om det rörde sig om humor eller inte, då ”fel” skämt idag kan leda till svåra sociala konsekvenser för den som förmedlar skämtet). Men da Silva vet förmodligen att hon, på grund av rådande samtalsklimat, kommer undan med något som en motsvarande man aldrig kommit undan med.
Vad skulle gjorts bättre?
Lägg ned den här typen av artiklar, då de är helt meningslösa. Vill man läsa eller se roliga reaktioner på Mellon finns gratis videor på YouTube och säkert en och annan gratis blogg också.
Fundera på följande
Vad tror du SVTs syfte är med da Silvas artikel?
Källa: https://www.svt.se/kultur/fel-manboy-gick-till-final
”Vad tror du SVTs syfte är med da Silvas artikel?”
Syftet är att uppmärksamma SVTs eget kulturarrangemang. SVT övervärderar egna kulturarrangemang och undervärderar konkurrenternas, t ex TV4s Idol och Let’s Dance. Det är inte att förhålla sig neutral.
Artikeln gör också en refererens till Min Sanning-inslagen med Anna Hedenmo. Har inte SVT regler för hur nyhetsuppläsare får medverka i dramatiseringar? Riskerar inte medverkan att skada trovärdigheten?
Du har också rätt om att motsvarande formuleringar som da Silvas men uttryckta av en man inte hade accepterats. Jag är inte emot da Silvas uttryck, men jag är emot de dubbla måttstockarna. Att inte behandla människor lika oavsett kön är en orättvisa.