I samband med Anna Hedenmos intervju med Stina Wollter i programserien Min sanning, dyker begreppet ”kroppsaktivism” upp. Begreppet används för att förklara en film som Wollter lagt ut på nätet där hon dansar i underkläderna. Det ska också tilläggas att hon är fet, eftersom hennes överviktiga kropp har ett direkt samband med begreppet ”kroppsaktivism”.
Vad är problemet?
I nyhetsartikeln som handlar om Min sanning-avsnittet kallar SVT videon på Wollter för ”kroppsaktivism”. Här är det viktigt att förstå sambandet till vad som sägs om videon. Så här skriver man:
”Stina Wollter är en av Sveriges mest kända kroppspositivister, vilket innebär att hon visar oförställda bilder av sin kropp för sina hundratusentals följare på Instagram, för att avdramatisera till exempel fett eller celluliter.”
Att ”avdramatisera fett och celluliter” är bara ett sätt att försvara lättja och dålig disciplin. Det vill säga att istället för att uppmuntra en person att börja träna, och därmed bli starkare och friskare, försöker man normalisera det dåliga (latheten och bristen på disciplin). Detta kan även sägas om begreppet ”kroppspositivism”. Public service borde inte fungera som distributör av aktivistiska budskap, i alla fall inte när man sällan eller aldrig presenterar folk och åsikter som går emot det som framförs som en sanning i videon.
Vad skulle gjorts bättre?
Ifrågasätt vad ”kroppsaktivism” egentligen är. Presentera det inte som en vedertagen sanning.
Fundera på följande
Vad skulle hända i ett samhälle om fetma och övervikt normaliserades? Vilka är de positiva respektive negativa effekterna? Är public service rädda för att kränka tjockisar?
Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stina-wollter-om-sin-forsta-kroppsaktivistiska-film-pa-instagram-viktig-handelse-i-mitt-liv