SVT har beslutat att man ska öppna nya lokalredaktioner för att förstärka den lokala journalistiken. Programchefen Charlotta Friborg skriver att detta kommer ge fler perspektiv som bättre representerar hela Sverige (och inte bara Stockholm).
Vad är problemet?
Det är naturligtvis bara bra att SVT finns på plats på fler ställen. Det i sig är inte fel (såvida de inte kräver ännu mer skattepengar, vill säga). Men det är synd att de inte är lika måna om att ge fler perspektiv baserat på åsikter och ideologi. Friborg pratar helt öppet om att det finns en risk med ett alltför ensidigt Stockholmsfokus:
”Vi som arbetar med riksutbudet arbetar och bor mestadels i Stockholm. Det finns en risk att vi slentrianmässigt ser Stockholm som normen. Därför ökar våra möjligheter att göra intressant och bra Sverigebevakningen med en stark lokal journalistik. Jag gläder mig åt att SVT nu ytterligare satsar på lokala nyheter.”
Precis på samma sätt finns det en risk att SVT ser vänsterliberalism, feminism och miljöaktivism som norm när många av deras medarbetare har sådana åsikter. Men det var länge sedan (om ens någonsin) jag såg en representant från SVT prata om problemet med åsiktsnormer inom de egna redaktionerna.
Vad skulle gjorts bättre?
Lyft frågan om mångfald kring åsikter. Ändra den definition som HR (alltså den avdelning som anställer nya medarbetare) använder för mångfald, från att handla om mångfald baserad på etnicitet och kön, till att handla om mångfald baserad på åsikter och ideologi.
Fundera på följande
Varför tror du SVT aldrig vill prata om en mångfald av åsikter inom de egna leden? På vilket sätt tror du en redaktions agerande skiljer sig om de bara består av vänsterfeminister, kontra om de består av hälften vänsterfeminister och hälften högerkonservativa?
Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fler-perspektiv-fran-hela-sverige-gor-nyheterna-battre
Jag delar din problembild, men jag tror att man ska undvika att rekrytera efter just åsikter och ideologi.
Däremot tror jag att man skulle uppnå snarlikt resultat om man satte samman en grupp och utlyste positioner som interna kritiker. Dessa kan stötta varandra i sina respektive arbeten.
Men visst, det man på sikt helst vill ha är ju integrerade journalister som gör precis samma jobb som de andra på företaget. Då måste först toleransnivån som sagt höjas rejält. Ingen vill söka sig till en arbetsplats där man vet att man kommer bli utfryst för att man inte skriver under på 68-vänsterns bild av verkligheten.
Du skriver ”det var länge sedan (om ens någonsin) jag såg en representant från SVT prata om problemet med åsiktsnormer inom de egna redaktionerna.”
Det är inte konstigt. Den som inom statliga medier öppet kriterar rådande ordning blir motarbetad. Dan Korn skrev om det i Kvartal 2016. UR sade att företaget under inga omständigheter lät sig intervjuas om att normkritik skrivits in som mål i företagets mångfaldsplan. Reporten gav tillslut upp och lämnade arbetsplatsen där han jobbat i nästan tio år.
(https://kvartal.se/artiklar/nar-kritik-av-normkritiken-bryter-mot-normen/)
Jag håller med dig i att alla våra medier (de statliga i synnerhet) är i skriande behov av en ökad pluralism av åsikter. Däremot är jag inte säker att man aktivt ska rekrytera på just den parametern. (Och jag tror inte heller att du menar att man ska göra det, utan att du istället menar att åsiktsmångfald är något som man gärna vill UPPNÅ.)
Det man främst behöver jobba med är tolerans på arbetsplatsen mot avvikande röster. Se till att de anställda är bekväma med att säga ifrån. Se till att chefer motverkar mobbning mot de som inte går med flocken. Se det som en kompetens och en tillgång för företaget och befordra och sätt lön därefter. Även tolerans mot oliktänkande ska belönas. De som inte kan hantera att någon tycker annorlunda hör faktiskt inte hemma på en redaktion.
Det är nog många som idag jobbar som journalister som skulle må bättre av att sadla om.
Jag är väldigt emot kvotering av alla slag, men i public service fall tror jag det skulle vara nyttigt att faktiskt använda politiska åsikter och ideologi som en parameter vid anställning. Dels för att vi sett vad som händer när detta inte görs, och dels för att en redaktion som inte är åsiktshomogen ifrågasätter varandra på ett helt annat sätt. Public service är inte vilken organisation som helst, och deras krav på opartiskhet är ganska unikt om man jämför med ”vanliga” företag.
Jag har av flera olika anledningar fått intrycket av att medarbetare inom public service inte gör det de gör med flit, utan att det just beror på att ingen ifrågasätter dem. Det vill säga, deras rapportering är stundtals långt ute till vänster, men de själva tror att de står i mitten och är neutrala, eftersom vänster är neutralt och normalt inne på redaktionen.
Skulle man tvinga in högerkonservativa för att blanda upp med, tror jag resultatet skulle bli att ingen sida drog för långt åt respektive håll. Journalisterna skulle ifrågasätta varandras selektiva urval och slutprodukten skulle hamna mer mot den neutrala mitten.
Det här är såklart bara spekulationer från min sida, men eftersom public service inte verkar vilja redogöra för sina anställdas politiska hemvist så lämnas man åt just spekulation.