Journalisten Hanne Kjöller kritiserar kollegor inom branschen för vad hon anser vara mobbing.
Vad är problemet?
Kjöller säger (ett citat som SVT väljer att fokusera på):
”Finns gott om medelmåttiga, skitnödiga män”
Det finns det säkert. Men hon skulle aldrig våga säga samma sak om kvinnor (eller någon minoritet, för den delen). Det här är ett exempel på hur debattklimatet fungerar i etablissemangets Sverige, där det är helt OK att attackera vissa grupper, medan andra grupper inte ens får petas på. Har du sett en artikel i traditionell media, helst hos public service, som på liknande sätt för fram hån mot kvinnor (utan att ifrågasätta) får du gärna länka den i kommentarerna.
Vad skulle gjorts bättre?
Ingenting i just denna artikel, men sett till det stora hela ska det inte vara så att vissa grupper (i det här fallet kvinnor) kommer undan hån, medan det är helt OK att håna män. Det ska vara lika åt båda hållen, utan offermentalitet för den ena eller andra.
Fundera på följande
Varför tror du det är säkert för journalister att håna män, men inte att håna kvinnor på samma sätt? Kan det vara så att kvinnor fortfarande ses som svagare, och att man inte sparkar nedåt? Eller hånas kvinnor i samma utsträckning?
Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hanne-kjoller-ser-tillbaka-pa-kritiken-finns-gott-om-medelmattiga-skitnodiga-man
”Varför tror du det är säkert för journalister att håna män, men inte att håna kvinnor på samma sätt?”
Därför att misandri (hatisk attityd mot män) är socialt accepterat i det mediala samtalet, medan misogyni (hatisk attityd mot kvinnor) är tabu.
Det är bara en av många orättvisor mot män i vårt samhälle.
Det är trist att jämställdhetsdebatten nästan alltid förs ur ett ensidigt feministiskt perspektiv där kvinnan utmålas som offer och mannen som förövare.