Ett par tjejer i Råslätt sprayar grå betongväggar med färg och gör dem vackrare. SVT menar att detta är trygghetsarbete.
Vad är problemet?
På vilket sätt är konst trygghetsarbete? Och det är inte så att det bara är tjejerna själva som säger det, utan SVT har valt ordet till sin rubrik. Hur blir en gata tryggare genom att den sprayas med färg? Naturligtvis handlar det om upplevd trygghet, vilket osökt får mig att tänka på hur SVT behandlar den upplevda otryggheten.
När det gäller den upplevda otryggheten är man snabbt framme med forskning som visar att den upplevda otryggheten kanske just bara är upplevd och inte baserad på fakta och siffror (beror på hur man tolkar och vilka sorts brott man inkluderar). Men i detta fall påtalar man inte alls att trygghet från sprayfärg faktiskt inte gör ett kvarter eller en gata tryggare. Man skiljer alltså inte mellan känslor och fakta i det här fallet.
Vad skulle gjorts bättre?
SVT borde ha påtalat för tjejerna att det inte finns någon vetenskap eller fakta som säger att spraymålade gränder eller gator ger mer trygghet.
Vad kan du som medborgare göra?
Var uppmärksam och kritisk. Tugga informationen ordentligt innan du väljer om du sväljer eller spottar ut den.
Källa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/se-tonarstjejernas-arbete-med-att-gora-raslatt-fargsprakande