Igår skrev jag att SVT presenterade bussbråket i Karlskrona på ett ganska vinklat sätt, trots att de själva publicerade material som visade något annat än det de skrev. Men idag har de publicerat en ny artikel som fokuserar på busschaufförens berättelse.
Vad är det som är bra?
Att båda sidor får komma till tals ordentligt. Det var väldigt mycket fokus på bråkstaken igår. Nu när chauffören fått säga sitt blir helhetsbilden att läsaren fått höra från båda sidor, och kan därmed skaffa sig en så bra helhetsbild som möjligt. Det är positivt att SVT gör så här, för de har annars en tendens att ta ställning för den sida som de själva anser vara svagast eller ”offret”.
Som så i många andra fall finns det ”plus” och ”minus” för båda sidor. SVT har nu redovisat dessa väl, och lämnat till läsaren att avgöra vad han tycker om situationen. Bra!
Källa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/foraren-om-busstumultet-i-karlskrona-det-rann-over
Ett tyvärr inte ovanligt grepp: Först en provocerande publicering som är (möjligen medvetet) ofullständig och därmed på gränsen till felaktig och missvisande. Därefter en uppföljande (ibland redan planerad) publicering och de urskuldande orden ”Nej, nej! Inget konstigt här! Det var en pågående publicering.”
Först provokationen som genererar uppmärksamhet. Sedan en uppföljande kompletterande publicering så att man framstår som fortsatt ”seriös”, ”etisk” eller till och med ”god”…
En taktik som syftar till att äta kakan och ändå ha den kvar.
Både Medieombudsmannen och Granskningsnämnden borde bedöma dessa övertramp strängare, åtminstone om det kan påvisas att det var medvetet.