Nu i nobeltider funderade jag på hur lång tid det skulle ta innan public service slog ett slag för identitetspolitiken, det vill säga att det är så få kvinnor som får pris. Och idag kom artikeln som ett brev på posten!
Det är ingen analys/opinionsbildning det handlar om denna gång, utan en så kallad proxystrategi, alltså att SVT låter en person som har ”rätt” åsikter få uttala sig så att de själva slipper. Budskapet går inte att ta miste på: det är viktigare vem som får priset, än vad pristagaren har gjort. Istället för att diskutera om den vetenskapliga gärningen var god nog för ett nobelpris, diskuteras det när och om fler kvinnor ska få de nobelpris som baseras på vetenskap.
Det är naturligtvis heller ingen tillfällighet att det just är identitetspolitiken som förs fram. Jag har aldrig sett SVT bjuda in en person som pratar om vikten att fokusera på själva gärningen och inte personen bakom gärningen för ett nobelpris. Har du?
Jag tror att en anledning att SVT får så mycket kritik för att vara partiska är just för att man hela tiden driver samma narrativ. Hela tiden ser vissa frågor utifrån samma perspektiv. De måste bli mycket bättre på att bredda diskussionen inom olika politiska ämnen, exempelvis feminism och jämställdhet. Jag har tidigare skrivit att SVT aldrig någonsin fört fram ståndpunkten om jämställdhet baserat på möjligheter (istället för resultat). Det är alltid samma ensidiga budskap, oavsett om den sker av SVTs egna anställda eller av noggrant utvalda personer de bjuder in.
Källa: https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/bara-man-som-har-fatt-nobelpriset-i-ar