Aftonbladets Ingvar Persson skriver en åsiktstext om hur Sverigedemokraterna vill ta över public service.
Vad är problemet?
Att det så gott som alltid är vänstern som försvarar public service är inte ett tecken på vänsterns demokrativurmande, utan snarare ett tecken på att man står på samma ideologiska sida (feminism, identitetspolitik och socialliberalism) som SVT, SR och UR. Man vill inte att public service ska förändras, eftersom man innerst inne vet väldigt väl att de i vissa frågor står på ”rätt” sida.
När man som Persson sedan angriper SD för att vilja styra public service handlar det mer om att rikta uppmärksamheten mot något annat än den vänstervridning som råder idag. Vänstern vill gärna få public service att framstå som neutrala, eftersom alla som tycker som vänstern ska framställas som ”neutrala”. Och med den utgångspositionen kan man sedan anklaga kritiker för att vilja göra public service partiskt och beroende. Det handlar alltså om att förskjuta skalan.
Vad skulle gjorts bättre?
Ingenting. Perssons artikel är en åsiktsartikel och han får skriva vad han vill.
Fundera på följande
Jämför hur vänstermedierna och de liberala medierna (i princip all traditionell, rikstäckande media) rapporterar om de nya direktiven för utredningen om sändningstillståndet, med hur ”alternativ” media (där i princip alla är konservativa och/eller höger) gör det. Vilka är det som tycker direktiven är för tafatta, och vilka tycker de är för långtgående? Min poäng är att det inte är särskilt svårt att se hur vinklat public service är, enbart på reaktionerna hos andra medier som till skillnad från SVT öppet säger var de står någonstans.
Källa: https://www.aftonbladet.se/ledare/a/abKW6M/public-service-akesson-vill-ha-tv-i-nattrollens-smak