Under metoo var det ingen som fick tvivla på en kvinnas berättelse. Så fort det kom nya vittnesmål presenterades dessa okritiskt, och män hängdes ut – skyldiga eller inte. Media betedde sig som en sorts kollektiv mobb som drog fram, där ingen verkade våga ifrågasätta vad det var som pågick. Det var först när Medieombudsmannen satte ned foten som journalisterna vaknade ur psykosen. Men nu är det dags igen, med fallet Göran Lambertz.
Vad är problemet?
Ingen journalist och ingen i media, i alla fall inte vad jag hittade efter ett flertal sökningar, kritiserar kvinnan och försvarar Lambertz. Däremot finns ett antal opinionstexter som gör det motsatta. Som jag skrev igår har de flesta redan bestämt sig för att Lambertz är skyldig, trots att han friats av vårt rättsväsende. Jag har inte sett enda enda journalist som ställt en enda kritisk fråga till kvinnan (du som läser får gärna länka till relevant artikel om du sett det).
Det har alltså inte hänt någonting. Kvinnor är per automatik offer, de kan inte ljuga. Och män, även när de friats, är fortfarande skyldiga. Är det så illa att svensk media bara består av massa feministiska aktivister som inte kan hålla fingrarna i styr och skilja på professionalism och sina egna värderingar och intressen, eller är många journalister så rädda och fega att de inte vågar säga emot och ifrågasätta när ett drev väl satt igång? Eller både och?
Det finns så mycket att klaga på idag att jag inte hinner gå igenom allt, så jag väljer ut Martin Schori på Aftonbladet och hans artikel. Jag länkar till fler artiklar här nedanför.
Schori tycker det var fel att Lambertz fick berätta sin version i direktsändning. Han skriver:
”Aftonbladet avstod från att sända live, bland annat eftersom vi misstänkte att det skulle dyka upp uppgifter eller påståenden som vi inte ville sprida vidare.”
Så media tycker att de ska filtrera och censurera verkligheten för folket? Vi ska inte få höra vad som sägs, utan endast det journalisterna tycker är ”tillräckligt bra information”? Vilken tur att internet finns, så vi själva kan läsa på Göran Lambertz blogg vad han har att säga. Länkar till den här nedanför också.
Schori skriver vidare:
”Vi ska sträva efter sanningen och vi ska väga allmänintresse mot publicitetsskada.”
Så det är ingen publicitetsskada med alla mer eller mindre upprörda artiklar som målar ut Lambertz som en äcklig gammal gubbe inför miljoner läsare? Hur många svenskar kommer efter detta förknippa Lambertz som en toppjurist, kontra en våldtäktsman som blev friad på grund av bristande bevis? Det verkar vara OK med ”förtal” när journalisterna själva håller i pennan, men inte när ”fel” person anklagar en kvinna för att vara lögnerska och bedragare.
Vad skulle gjorts bättre?
Media måste sluta agera folkdomstol och istället beskriva verkligheten objektivt. Rensa bort alla aktivister och se till att förmedla vad som faktiskt hänt till oss läsare utan att själva ta ställning. Vad säger rättsväsendet? Vad säger kvinnan och Lambertz? Får vi höra bådas syn på saken utan journalister som är framme och filtrerar informationen? Det är det som är relevant.
Fundera på följande
Varför oroar sig media för eventuellt förtal vad gäller direktsändningen av Lambertz presskonferens, men inte vad gäller kvinnan som anklagar honom för våldtäkt i en Aftonbladet-artikel, även efter att han blivit friad? Är journalisterna känslostyrda? Klarar de av att rapportera om misstänkta våldtäkter på ett objektivt och faktabaserat sätt? Varför är det så att i princip all svensk media driver exakt samma narrativ? Var är mångfalden av perspektiv?
Källa: http://goranlambertz.se/fredagsbetraktelse/
Källa: https://www.arbetaren.se/2021/03/26/och-dar-gick-backlashen-for-langt/
Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ln96V1/lambertz-har-ratt-att-ge-sin-version
Källa: https://www.resume.se/alla-nyheter/opinion/krishanteraren-domer-ut-goran-lambertz-strategi-offerkoftan-sitter-valdigt-daligt/
Källa: https://www.expressen.se/kronikorer/irena-pozar/han-kallas-knullkungen-hon-bor-pa-skyddat-boende/