En professor lyfter fram risken med sociala medier och ”nätets mediabrus” (vad nu det är), eftersom folk tenderar att bara läsa sådant som bekräftar deras egna uppfattningar.
Vad är problemet?
Det är ett välkänt fenomen att folk gör det lätt för sig och bara läser sådant som bekräftar deras egen verklighetsbild. Problemet här är att SVT enbart associerar detta med sociala medier (som vi kan se i den relaterade artikeln), när det stämmer lika bra på dem själva, till exempel vad gäller ämnena feminism och klimat. Där rapporteras det alltid extremt ensidigt, så vänsterliberaler uppskattar det medan högerkonservativa klagar.
I slutänden är det dock individens ansvar. Jag och alla andra kan välja vilken sajt som nyheterna ska läsas på. Väljer man då att endast läsa om invandring hos Samnytt, eller om feminism hos SVT, ja då är det ens eget fel om man får en skev bild av verkligheten. Sedan kan det naturligtvis vara att folk är omedvetna om hur vinklade vissa sajter är, men det är också ens eget ansvar att ta reda på. Man behöver till exempel inte spendera många minuter hos Samnytt innan man märker att de är väldigt ensidiga i invandringsfrågan.
Samtidigt har vi problemet med att SVT är 100 procent skattefinansierade, och därmed får man betala även om man inte besöker sajten alls. Till skillnad från sociala medier då.
Vad skulle gjorts bättre?
Journalister är verkligen otroligt usla på att granska sig själva. Sociala medier älskar man att varningsflagga för av olika anledningar, delvis på grund av att de är konkurrenter, men när var senaste gången du såg någon media granska hur vinklade SVT är när det gäller feminism och klimat? Det händer inte.
Fundera på följande
Tror du att journalisterna är medvetna om hur mycket de hycklar, eller har de ingen aning för att ingen inom den egna cirkeln ifrågasätter dem?
Källa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/professorn-nar-asikter-blir-identitet
Källa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/han-styr-vasterasgruppen-med-over-20-000-medlemmar
Ja, konfirmeringsbias är ett problem.
Och, som du skriver, är det inte bara ett problem hos publiken (som bara läser sådant som bekräftar vad de redan tror sig stämma). Det är också ett problem hos SVT (som i hög utsträckling söker och publicerar nyheter som bekräftar vad de redan tror sig stämma). Jag håller alltså med dig om att urval och rapportering är ensidig.
Skattefinansieringen av SVT, SR och UR är mycket problematisk. När alla tvingas betala även när produkten är undermålig sätts marknadens mekanismer helt ur spel.
Att journalister granskar varandra är mycket ovanligt. Jag tror att de är rädda för varandra och för vedergällning.