Göteborgs-Posten skriver om att polisen Hannah Bergelin lämnar över en namnlista med fler än 3 000 polisers namn till inrikesminister Mikael Damberg. Poliserna kräver att polisen får ta till tuffare tag mot gängkriminella.
Vad är problemet?
Göteborgs-Posten är, i alla fall i min mening, pinsamt passiv gentemot Damberg, med tanke på det som Bergelin presenterar. Man frågar:
”Vad tänker du om att det gått så pass långt att polisen gör en namninsamling?”
Varpå Damberg svarar:
”Jag tycker det säger någonting om att polisen är väldigt engagerad i sitt arbete. För mig är det ett viktigt att polisen känner att de har ett stöd från hela samhället. Det kan inte bara vara polisens angelägenhet att bekämpa brott, utan det måste vi göra tillsammans.”
”Väldigt engagerad”? Det låter närmast som ett hån i mina öron, polisen är förbannad och trött. Det är ett klassiskt försök att ge ett typiskt politikersvar för att slippa svara på den svåra frågan om konkreta lösningar.
Det är skillnad mot en presskonferens som politiker själva kallar till, där kan jag förstå att man bara låter budskapet gå fram för att sedan låta folket avgöra om det är bu eller bä. Det här var fler än 3 000 poliser som fått nog, då ska en politiker inte klara sig undan så här lätt när media har chansen att ställa frågor.
Vad skulle gjorts bättre?
Här borde GP ha gått in mycket hårdare med följdfrågor och ställt Damberg mot väggen. För media ska väl granska makthavare, och inte bara agera megafon åt dem? Några exempel på följdfrågor kunde ha varit ”Vad ska ni konkret göra nu?” och ”Kan du konkret nämna vilka nya befogenheter polisen kan få mot gängen, som de inte haft tidigare?”.
Fundera på följande
Tycker du också att svenska journalister är för mesiga mot våra politiker? Eller tycker du att de håller en lagom nivå? Har du jämfört svenska journalister med journalister från andra länder?
Källa: https://www.gp.se/nyheter/göteborg/polisen-lämnar-över-namnlista-till-mikael-damberg-1.55364141