Staffan Heimerson har jobbat från och till på Aftonbladet i 62 år. Nu får han sparken.
Vad är problemet?
Hur många andra yrken har arbetare som får tillgång till en miljonplattform att gråta ut på? Det här är alltså inte en debattartikel, utan en kulturtext. Hela Heimersons text är dessutom full av självförhärligande minnen, plus att han använder sig av det påhittade ordet ”ålderism” som förklaring till att han får gå.
Dessutom kryper han till korset vad gäller hans intervju i Resumé där han kritiserar metoo. Han fick sparken då också, men togs senare tillbaka då Aftonbladet bytte utgivare.
Vad skulle gjorts bättre?
Slut gnäll offentligt, och sluta kryp till korset inför feminister. Vad har svenskarna för intresse av att en journalist fått sparken från en kvällsblaska? Heimerson verkar dessutom fått uppdrag av Expressen nu.
Fundera på följande
Journalister är extremt självgoda och saknar självkritik, åtminstone de flesta av dem. Legendaren Janne Josefsson gjorde en reportageserie kallad ”Josefsson” där han blickade tillbaka på sin egen journalistik och frågade sig vad han gjorde för fel och vad han kan ha gjort bättre. Jag känner inte till någon annan journalist som gjort det. Gör du?
Källa: https://www.expressen.se/kultur/i-host-fyller-jag-90-nu-har-jag-fatt-sparken/