SVT skriver en artikel om intervjun med Carl-Oskar Bohlin och går igenom mediekritik.
Vad är problemet?
Jag har tittat på hela avsnittet av ”Svenska smärtpunkter – Drevet”, och det finns så mycket att anmärka på att jag inte har tid att lägga ut tidsangivelser med citat och sedan kommentera dessa.
Jag kan konstatera att Lagerströms narrativ är att mediekritik är farlig, eftersom den sänker förtroendet för etablerad media. De är såklart inte mediernas fel att de fulvinklar, utan det är kritikernas fel som uppmärksammar folk på att medierna fulvinklar … det är så dumt att man inte tror det är sant.
Under programmet blir det tydligt att Lagerströms definition av ”opartiskhet” handlar om att journalister inte ska publicera faktafel. Hon drar upp två exempel, där journalister har gjort fel och ändrat sig. Men fulvinklingar, journalisters förmåga att redan innan artikeln bestämma sig för budskapet, och selektivt urval verkar hon inte se som partiskhet.
En annan sak jag reagerade på var att hon aldrig i detalj bemötte kritiken om partiskhet. Hon nöjde sig med att hänvisa till sändningstillståndet där det står att SVT ska vara opartiska, vilket var ren humor med tanke på hur hon verkar definiera ”opartiskhet”.
Vad skulle gjorts bättre?
Jag tror journalister kommer tvingas till högre grad av självinsikt och självkritik, istället för att som Lagerström utmåla journalister som offer för att de får kritik av politiker. Vi vet också att det är fullt möjligt, eftersom Janne Josefsson hade denna självinsikt. Lagerström har den definitivt inte.
Fundera på följande
På ett ställe i programmet säger en forskare att det inte finns någon forskning på just vinklingar, och att det är svårt att bedriva sådan forskning. Så om SVT bara tittar på den stelbenta forskning som finns tillgänglig idag, kanske det inte är så konstigt att de har en väldigt grovmaskig definition av ”opartisk”.
Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/han-vet-vilken-drakskord-som-foljer-har-ministrar-ansvar-for-foljarna