Victor Malm skriver om tidningar som gör sig av med sina kulturredaktioner på grund av hårda tider.
Vad är problemet?
Jag ska översätta Victor Malms beskrivning av varför en kulturredaktion är viktig:
Malm: ”Varje dag ska de fungera som ett hygieniskt besvär för det vanetänkande som vi, vardagliga och bekväma, är så benägna att förfalla i. Det handlar om att ge intellektuell stimulans, att vidga vyer, provocera och inte minst (eller framför allt) en daglig kulturkritisk bevakning, det som en äldre kollega beskrev för mig som urskiljningsjournalistik. Utan detta utrymme blir tidningen tom.”
Översättning: ”Varje dag ska de fungera som propaganda för att hindra folk från att tänka självständigt. Det handlar om att påverka vad människor tycker och tänker, så att vi kulturskribenter indirekt kan påverka vad folk röstar på, eller vilka värderingar de tar till sig och ser som normala. Utan detta utrymme kommer tidningen bara handla om nyheter och vad som händer i samhället, och inte om kulturkritikers personliga åsikter.”
Vad skulle gjorts bättre?
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det finns ingen yrkesgrupp i Sverige som är i så stort behov av självinsikt och självkritik som journalisterna.
Fundera på följande
Journalistik har alltid blandat nyhetsrapportering med propaganda i alla tider.
Källa: https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/sa-har-gor-en-tidning-som-vill-forlora-sin-sjal/