Är det svårt för konsumenter att förstå matlarm? Ska vi lyssna på experterna? Hur vet man vad som stämmer och vad som är överdrifter? SVT skriver ett par artiklar om detta idag.
Vad är problemet?
Man låter en docent och toxikolog uttala sig i två olika videor om matlarm. Docentens budskap går ut på att konsumenter inte får tillräckligt med information från myndigheter (våga inte tänka själv!). Toxikologen går igenom flera matlarm som kommit under åren. Ingenstans används sund förnuft och erfarenhet. Jag ska ta ett par exempel.
Larmet om arsenik i ris kanske du minns. Toxikologen säger att vi fortfarande måste tänka på att inte äta för mycket ris. Men vad säger erfarenheten? I Japan har man ätit ris sedan mycket lång tid tillbaka, och de har bland världens högsta snittålder (hur gamla människor blir innan de dör). Med andra kanske ris inte är så farligt alls.
Larmet om akrylamid i potatis förklaras av toxikologen att producenterna numera vidtagit åtgärder. Men akrylamid bildas då potatisen utsätts för hetta, till exempel då man steker den (så det har inte producenterna något med att göra). Folk har ätit stekt potatis under lång tid, och det har inte gått att koppla cancerfall till stekt potatis eller friterade rätter.
SVT tar inte upp erfarenhetsperspektivet alls, utan endast de teoretiska perspektiven från toxikologen och docenten. Samtidigt som vi får beskrivit för oss hur vi ska hantera matlarmen. Public service verkar utgå från att folk varken vill eller klarar att tänka självständigt.
Vad skulle gjorts bättre?
Det är naturligtvis inte fel att ta upp vetenskapliga perspektiv, men i det här fallet borde de ha kompletterats av erfarenhet då det är mycket svårt att koppla ett visst ämne till dödsfall och fara. Med erfarenheten ser man till exempel svart på vitt att riset inte är farlig, även om det konsumeras i stora mängder.
Källa: https://www.svt.se/nyheter/larm-om-skadliga-livsmedel-svart-for-konsumenten-att-ta-till-sig