Nu har det gått några dagar sedan provokatören Rasmus Paludan brände koranen i Stockholm utanför Turkiets ambassad.
Vad är problemet?
De allra flesta artiklar som skrivits på ämnet handlar om Paludan, Chang Frick eller muslimska demonstrationer runtom i världen. Men var är alla artiklar som handlar om demokrati och yttrandefrihet (mer än politiker som pratar om det), muslimers intolerans mot yttrandefrihet och djupgående analyser huruvida islam är kompatibelt med det svenska samhället när sånt här händer? För det är helt uppenbart att yttrandefriheten, som är en svensk grundlag, inte är kompatibel med islam som i praktiken har blasfemilagar.
Hade muslimer bränt bibeln eller toran hade det inte hänt någonting mer än ett gäng arga tweets. Inte så heller om den svenska flaggan bränts, eller om muslimer ritat Jesus som rondellhund. Det är liksom inte direkt svårt att se hur islam skiljer sig från alla andra världsreligioner, så hur kan det komma sig att media vägrar ta i frågan? Är de rädda? Vill de inte av ideologiska skäl? Eller vad är deras problem?
Vad skulle gjorts bättre?
Tänk om SVT hade använt sig av Novus eller liknande för att fråga 1 000 svenska muslimer om hur de såg på Paludans koranbränning. Var de emot den? Accepterar de att koranbränning ryms under svensk grundlag? Förtjänar Paludan att dö? Hade en sådan undersökning genomförts hade vi haft data att basera debatten på, istället för att fastna i polariseringen ”jamen det är bara några stycken muslimer som beter sig på det där sättet, dra inte alla över en kam!” eller ”alla muslimer är dumma i huvudet!”.
Fundera på följande
Hur mycket konsekvensanalys ägnar sig journalister åt? Det vill säga, sitter man och funderar på vad sanningen eller en korrekt verklighetsbeskrivning kan få för konsekvenser? Och undviker man i så fall jobbiga ämnen och sanningar?