SVT gör en stor affär av att det är en barnfamilj som vräks i Sundbyberg. Det råder ingen tvekan om att artikeln är upplagd så att läsaren ska känna sympati med familjen. Liknande artiklar med utvisade personer har tidigare använts för att skapa opinion för att få en myndighet att ändra sitt beslut. Det behöver inte vara fallet här, men det är definitivt ingen omöjlighet.
I texten framkommer det att mamman har spelat bort pengar på casinon. När hon sedan i artikeln säger att man inte behöver tycka synd om henne, utan om hennes barn … tänkte hon inte själv på sina barn när hon spelade bort pengarna till hyran? SVT driver som vanligt ett narrativ där vi ska tycka synd om en person som själv satt sig i fördärvet. De hade kunnat ställa mycket kritiskare frågor till henne, men istället låter de henne gråta ut. Vi har sett det förut. SVT fokuserar mer på situationen mamman satt sig i istället för på hur hon gjorde det.
Man hade istället kunnat balansera perspektivet bättre. Skrivit att en anhörig var redo att gå in med pengarna, men låtit bli att göra en snyfthistoria av det. Men det kanske är så att känslor lockar till fler klick än fakta?
Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/barnfamilj-vraks-trots-erbjuden-betalning