Ska medierna publicera namn på den minister vars son rört sig i högerextrema kretsat? Om detta tvistar de lärde …
Vad är problemet?
De pressetiska reglerna säger att medierna ska ta hänsyn till den personliga integriteten vid publicering. I det här fallet blir det en avvägningsfråga mellan den personliga integriteten för ministerns minderårige son, och det så kallade allmänintresset. Och som vanligt när det gäller pressetiken är det, när det kommer till kritan, en fråga om subjektiv tolkning.
Nästan alla medier har valt att inte publicera namn på ministern, än mindre på hans son. Västerbottens-Kuriren däremot publicerade namn på migrationsminister Johan Forssell, då man ansåg att allmänintresset var så stort att det trumfade den minderårige sonens integritet.
Problemet är alltså att det här bara handlar om subjektivitet. Det finns inga journalister som gör undersökningar på hur stort allmänintresset är i en viss fråga, utan man sitter på redaktionerna och snackar ihop sig. Finare än så är inte de pressetiska reglerna.
Vad skulle gjorts bättre?
Sluta stoltsera med ett regelverk som i grund och botten bara handlar om tyckande.
Fundera på följande
Vänsterextrema AFA har publicerat både namn och bild på Forssells son, plus hans adress.
Jag frågade Joachim Voss Sundell och Rebecca Lundberg på SVT
Hej!
Mitt namn är Kai och jag driver mediegranskaren.se.
I er artikel som publicerades 17:00 idag skriver ni om olika publicistiska beslut. Jag har en fråga till er:
Vad är allmänintresse, och hur exakt går det till när en redaktion avgör vad som är allmänintresse och inte? Det verkar nämligen vara en ytterst subjektiv bedömning …
Om ni väljer att svara kommer ert svar att publiceras i sin helhet på min sajt.
Ingen av SVT-medarbetarna valde att svara.
Källa: https://www.svt.se/kultur/darfor-publicerar-inte-medierna-ministerns-namn
Hur borde det funka tycker du? Vem ska avgöra om inte medierna själva? Borde en statlig myndighet gå ut och säga vad medierna ska, respektive inte ska, publicera?
Problemet är väl ofta att det är just en bedömningsfråga, verkligheten är så pass komplex att det inte alltid finns ett enkelt svar som alla är överens om eller som ger samma resultat utifrån ett regelverk. Då blir det att medierna får avgöra själva, och även individuellt ta konsekvenserna om det blir ”fel”. Jag ser stora problem med att ha ett alltför heltäckande och tvingande regelverk som vore tänkt att täcka in varenda situation. Jag tror journalistiken skulle lida av det.
Det är inget perfekt system, och visst kan det framstå som lite godtyckligt ibland, men jag ser alternativen som sämre. Men är öppen för att ändra mig!
Problemet är att medierna framställer de pressetiska reglerna som mycket finare än vad de egentligen är. För vad de egentligen handlar om är deras egna tyckanden och deras egen moral.
Jag håller med om att verkligheten är oerhört komplex, och ofta går det bara att avgöra något från fall till fall, och med subjektiva bedömningar.