På en förskola i Helsingborg har Lowe utsetts till naturpolis. Han säger åt folk att inte slänga skräp i naturen, vilket vid en första anblick kan tyckas vara bra och oskyldigt. Men …
Vad är problemet?
Lowe tycker det är roligt att vara naturpolis. När han frågas om varför svarar han ”för att rädda världen”. Andra barn på förskolan ritar teckningar som sätts upp runt det lokala bostadsområden, och som visar hur skräp i haven dödar fiskar. Ett annat barn säger att djur kommer dö om man inte plockar upp skräp. Ytterligare ett till barn säger att alla djur dör om man slänger skräp. En lärare säger sedan att barnen ska få framföra sina budskap om nedskräpning.
Det är dock inte barnens budskap, utan lärarna som för fram sina budskap via barnen – i vissa fall i överdriven form. Trots detta finns det inte tillstymmelse till ifrågasättande av lärarna då SVT intervjuar både barn och lärare i artikeln.
Vad skulle gjorts bättre?
Här borde SVT ha ifrågasatt lärarna. Det är ju lärarna som säger åt barnen vad de ska tycka och tänka. Vissa saker som barnen för vidare är dessutom överdrivna, som att svenskt plastskräp hamnar i haven (det bränns upp) eller att alla djur dör om man slänger skräp.
Fundera på följande
När jag gick i lågstadiet i en liten skola ute på landet råkade jag själv ut för sådant här. Barnen i klassen skulle skriva sånger om skogsskövlingen i Amazonas (detta var tidigt 90-tal). Men det var naturligtvis inte barnens idé, utan lärarna som ville sätta skolan på kartan. De använde bara de intet ont anande barnen som ett redskap för att nå ut med sina egna budskap.
Källa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/stopp-jag-ar-naturpolis-har-ar-barnen-som-far-lilla-miljopriset