I en utrikeskrönika skriver Daniel Alling på SR om att mannen på gatan visst är intressant att intervjua. Han skriver hur man såklart ska prata med experter, läsa böcker och ta del av studier, men att känslorna hos mannen på gatan faktiskt är vad som betyder något i slutänden.
Vad är problemet?
”Tänk så ofta man läser eller hör det, att utrikeskorrespondenter skulle vara slöa för att vi ibland väljer att intervjua den så kallade mannen på gatan.”
Vilka är det som säger detta? Är det andra journalister med folkförakt, som anser att det endast är experter som ska komma till tals och berätta för Svensson hur han ska konsumera, äta, resa och leva? Jag läser naturligtvis inte allting som publiceras i media, men jag har aldrig sett journalister få kritik för att de intervjuar vanligt folk om deras syn på saken.
Däremot har jag ganska ofta sett kritik för att ”mannen på gatan” inte är någon vanlig Svensson, utan verksam i något politiskt parti eller liknande organisation. Detta nämns inte i Allings krönika överhuvudtaget.
Vad skulle gjorts bättre?
Alling borde haft självkritik och pratat om hur SR (och SVT) flera gånger blivit påkomna med att deras ”mannen på gatan” i själva verket är medlem i en politisk organisation. Dessutom borde han ha förklarat vilka det är som anklagar utrikeskorrespondenter för att vara slöa då de väljer att intervjua vanligt folk istället för experter.
Fundera på följande
Demokrati handlar om att makten ska utgå från hela folket. Teknokrati handlar om att makten ska utgå från ett fåtal experter.
Jag frågade Daniel Alling på SR
Hej!
Mitt namn är Kai och jag driver mediegranskaren.se.
Jag har två frågor:
1) I din krönika som publicerades i morse skriver du:
”Tänk så ofta man läser eller hör det, att utrikeskorrespondenter skulle vara slöa för att vi ibland väljer att intervjua den så kallade mannen på gatan.”
Vilka är det som skriver detta? Jag har aldrig sett det.
2) Varför undviker du att ta upp kritiken mot SR (och SVT) då ”mannen på gatan” visar sig tillhöra en politisk organisation, men presenteras av public service som en vanlig Svensson?
Om du väljer att svara kommer ditt svar att publiceras i sin helhet på min sajt.
Daniel Alling svarade
Hej,
Hej,
Tack för ditt mail och dina synpunkter.
Svarade direkt på din sida istället.
Det blir mer direkt, tycker jag.
Källa: https://sverigesradio.se/avsnitt/en-hyllning-till-mannen-pa-gatan-daniel-alling-berlin
Källa: https://iallmanhetenstjanst.blogspot.com/2020/12/mannen-pa-gatan-i-svtsr_23.html
Jättekul och intressant att läsa svar från Daniel Alling.
Metoden mannen på gatan är en av journalisternas viktigaste verktyg för att få veta vad folk i allmänhet tycker i frågor. Om Alling får kritik både för att använda uttrycket och för att använda metoden skulle jag säga att båda i så fall är tidstypiskt.
Om Alling får kritik för att använda det etablerade uttrycket ”mannen på gatan” säger det mer om de som kritsierar honom för det än det säger om Alling. Det är bara bråk om oväsentligheter som ordval och tonalitet. Av Allings krönika framgår att han redan känner till de alternativa begreppen ”enkät” och det internationellt etablerade uttrycket ”vox populi”.
Det engelska uttrycket ”man on the street” innehåller ordet ”man”. ”The term man can designate any or even all of the human race regardless of their sex or age.” (https://en.wikipedia.org/wiki/Man_(word)) Sen har uttrycket översatts till svenska som ”mannen på gatan”, alltså i bestämd form, vilket då kan förstås ha en annan innebörd. Och de feminister som läser in en maskulinitet i begreppet ser då en måltavla att attackera.
Jag förstår vad Alling menar i sitt svar. Fokuset för krönikan var inte bristande transparens kring intervjuade personers politiska preferenser. Men givet hur frekvent det problemet förekommer så kanske det borde ha varit det, och det är det jag tror inläggsförfattaren syftar på. Och där håller jag med inläggsförfattaren. Givet ämnesvalet är det inget fel på innehållet. Men givet verkligheten borde ämnesvalet ha varit ett annat.
Jag tycker att Alling duckar för detta och svaren på de raka frågorna som ställs är lite undanglidande. Och på frågan om källhänvisningar till påståendet att man ofta läser eller hör att ”utrikeskorrespondenter skulle vara slöa för att vi ibland väljer att intervjua den så kallade mannen på gatan” svarar Alling inte alls. Det får mig att ifrågasätta hur väl underbyggd Allings krönika är. Om det sker så frekvent som Alling påstår borde det inte vara svårt att belägga med åtminstone en källa.
Men att Alling ändå svarade, och svarade direkt här på sajten, och svarade så utförligt, och svarade på följdfrågor, det tycker jag hedrar honom. Det skiljer honom ut från andra journalister som har fått frågor skickade till sig och inte ens brytt sig om att svara alls.
Tack Daniel Alling!
Hej Kai,
hoppas det är okej att jag svarar här, det blir ju mer direkt:
1. Jag har sett och hört den här åsikten många ggr i olika former. T ex i debatten där det kritiserades och diskuterades att korrar ibland intervjuar taxichaufförer på något ställe, en form av ”mannen på gatan”. Tanken var ju att i krönikan att lyfta fram vikten och värdet av att prata, prata, prata med folk för att förstå varför ett land agerar som det gör.
2. Jag frågar iaf i princip alltid ”mannen på gatan – personer” jag pratar med här i Tyskland om de är politiskt aktiva när det känns relevant. T ex om man svarar väldigt mycket som en politiker pratar, då kan det vara värt att fråga om det och ofta tar jag då bort det svaret om det visar sig att det är en politiskt aktiv person som jobbar åt åt ett viss riktning i en fråga. Det jag vill få fram i sådana intervjuer är alltså inte vad politiker tycker utan vad de som röstar och i slutändan bestämmer tycker.
Och det du tar upp som ett problem var denna gång inte temat för krönikan så därför tog jag inte upp det i den.
Mvh Daniel Alling
Hej Daniel och tack för svar!
1) OK, men vilka är det som kritiserar? Är det andra journalister? Experter? Politiker? Vanligt folk?
2) Det låter ju bra, men problemet är att det uppdagats väldigt många gånger hur SR och SVT intervjuat ”mannen på gatan”, som senare visat sig vara politiskt aktiv, inte sällan åt vänsterhållet.
Jag förstår att du inte kan ansvara för vad andra journalister inom public service gör, men vad du kan göra är att lyfta upp problemet då det hänt så många gånger nu.
Och angående temat, OK, men det är ju du som väljer temat, det är du som väljer vad fokuset ska ligga på. Och public service överlag är tyvärr inte kända för sin självinsikt, det är väl i princip bara Janne Josefsson som uppvisade en sådan.
Hej, tack själv,
1, ja, det finns även andra journalister som tycker man använder det för mycket ibland. Jag försvarar det alltid. Det är förstås inte den enda metoden man ska ha, som jag säger i krönikan, men väldigt viktigt som korrespondent, tycker jag.
2. Ja, ämnet för min krönika var verkligen det jag skrev om, jag har t ex också fått kritik för nu att jag använder uttrycket ”mannen på gatan” för att beskriva att ”prata med folk, vem som helst, kvinna, man, oavsett kön, läggning osv” vilket för mig tydligt framgår i sammanhanget att jag menar.
Så hur jag än kommer välja att ta med olika saker eller inte så kommer det alltid finnas någon som tycker att ”varför tog du inte upp det också”. Så är det alltid och en sak man får hantera.
I det här fallet var inte det du tar upp som kritik ämnet för krönikan denna gång och därför var det inte med.
Mvh Daniel
2) Så är det, men samtidigt ställer jag mig frågan vilket det klagats mest på: att journalister pratar för mycket med vanligt folk, eller att de för ofta har intervjuat ideologiskt vinklade människor.
Det var också därför jag ställde den första frågan, för jag har som sagt aldrig sett och hört någon klaga på att journalister intervjuar vanligt folk för mycket. Därför tyckte jag det var märkligt att du valde den vinkeln på din krönika, istället för att fokusera på de många klagomål public service fått för att inte offentliggöra intervjuobjektets ideologiska eller partipolitiska tillhörighet.
I en av källhänvisningarna på den här sidan ser du gott om exempel på då public service missat att berätta att ”mannen på gatan” inte var vem helst. Har du liknande källhänvisningar till journalister som klagat på att andra journalister pratar för mycket med vanligt folk?
Hej igen,
jag väljer att hänvisa till de svar jag har gett.
Jag har full respekt för att du kritiserar inriktningen på krönikan och önskar dig en annan men jag står för den som den är i nuvarande skick och med nuvarande formuleringar.
mvh Daniel Alling