Anders Holmberg intervjuar SVTs vd Hanna Stjärne i sitt program 30 minuter, och Stjärne vägrar svara på frågan om det är ett problem att högerväljare har lägre förtroende för SVT än vänsterväljare.
Vad är problemet?
För att lösa ett problem måste man först erkänna att det existerar, och det är här Stjärne fallerar. I 30 minuter får vi det svart på vitt, men SVT och public service-bolagen generellt har aldrig tagit kritiken om partiskhet på allvar. När det gäller kritik om rasism och sexism (eller vänsterns andra hjärtefrågor) brukar man dock ta all kritik på allvar omedelbart, det såg vi senast på uppropet inom Sveriges Radio.
Vad skulle gjorts bättre?
Hanna Stjärne borde åtminstone ha svarat rakt på frågan. Istället betedde hon sig som en medietränad politiker och började prata om något annat som passade henne bättre.
Man ska samtidigt dock berömma SVT för att en anställd kan ställa högsta chefen mot väggen på det här sättet, det ser man sällan eller aldrig i andra medier.
Fundera på följande
Varför tror du att Stjärne inte ville svara på frågan? Är SVT internt medvetna om problemen med aktivism och partiskhet?
Källa: https://www.svt.se/nyheter/har-undviker-svt-s-vd-att-svara-pa-fragan-om-fortroende
För att svara på dina två frågor:
Hanna Stjärne ville i möjligaste mån undvika att svara på frågan förmodligen för att problemet är besvärligt för SVT och organisationen har mycket svårt att erkänna egna brister. Stjärne är medietränad och slingrar sig så gått det går. Bra av Holmberg att flera gånger upprepa frågan. Även om man kan tycka att det inte ska behövas.
Ja, jag tror att SVT är smärtsamt medvetet om problemet med partiskhet och aktivism. De behöver erkänna problemet för att kunna ta tag i det. Den ”spegel” som Stjärne i intervjun talar sig varm för vore nog bra att blicka in i. Även i frågor som aktivism och partiskhet.
Jag tänker på det du skriver att ”Man ska samtidigt dock berömma SVT för att en anställd kan ställa högsta chefen mot väggen på det här sättet, det ser man sällan eller aldrig i andra medier.”
Jag skulle vilja separera detta i två frågor: Beröm till Anders Holmberg (för att han ställde bra frågor), kritik till Hanna Stjärne (för att hon är otillgänglig för andra medier).
Holmberg ska visserligen ha beröm för att han modigt ställer frågor till Stjärne som, förutom att vara Sveriges förmodligen mäktigaste person, också är hans chef. Den inledande frågan ”Om det skulle bli riktigt dålig stämning ikväll, får jag sparken då?” är nog avsedd att vara rolig. Men mot bakgrund att Hanna Stjärne så sällan ställer upp för intervjuer i andra medier än sitt eget blir det istället lätt obehagligt.
Jag vill se Stjärne intervjuas av följande personer:
* Jens Ganman
* Chang Frick
* Dick Erixon
* Henrik Jönsson
* Aron Flam
… alltså personer som är uttalat kritiska till att journalistik ska bedrivas i statlig regi. Det framgår till och med i Holmbergs intervju att Stjärne uppfattar att det pågår en debatt om statliga medier. Hon är många svar skyldig. Och de riktigt kritiska frågorna lär inte ställas av hennes egna anställda. Det ser inte alls bra ut när Stjärne sitter och tar mysfrågor i egna program som Go’kväll. Det är inte det som kritiker till statsmedia vill se.
Jan Helin ställde upp på en medellång intervju 2019 med Jens Ganman (https://www.youtube.com/watch?v=KIJdcBYsQUw) och även en lång intervju 2021 i Hur kan vi?, med Navid Modiri (https://bauernordic-pods.sharp-stream.com/463/141_jan_helin_ljud_f076ea83_normal.mp3). Heder till Helin!