Erik Gibson har tillsammans med två andra sålt miljoner munskydd och därmed täckt upp för den akuta brist som Region Skåne inte kunde täcka upp. Men vad är SVT mest intresserade av?
Vad är problemet?
SVT lägger minst lika mycket fokus i artikeln på affärerna bakom munskydden, samt hur mycket den aktuella trion tjänade, som på att de faktiskt hjälpte med tillgången till munskydd. Det framstår nästan som att Gibson behöver försvara sig lite för att han tjänade så mycket pengar på pandemin. Eller vad sägs om följande fråga, ställd av SVT:
”Hur känns det att ha tjänat så mycket pengar på corona?”
Jag hade svarat ”Det känns väldigt bra, era små vänstervridna aktivister!”
Men jag antar att Gibson är betydligt diplomatiskare än så, så han svarar på äkta svenskt manér att fokuset aldrig varit att tjäna pengar, utan att rädda liv.
Vad skulle gjorts bättre?
Det är inte relevant hur mycket han tjänar, såvida det inte förekommit oegentligheter som ska upp till ytan och granskas. SVT borde sluta fokusera på hur mycket pengar privata entreprenörer tjänar, eftersom det ofta finns en underliggande ton av avundsjuka och missunnsamhet bakom. Naturligtvis kan jag inte säga om det gäller just dessa SVT-reportrar, men det är väldigt typiskt vänstern att ifrågasätta lönsamhet när det handlar om sjukvård, snarare än att fokusera på hur bra sjukvård patienterna faktiskt får.
Fundera på följande
Är det här verkligen vänstervridning, eller är det bara SVT som visar två sidor av händelsen?
Källa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/lakare-salde-munskydd-for-en-miljard-till-varden
Frågan ”Hur känns det att ha tjänat så mycket pengar på corona?” är märklig.
Frågan är en retorisk rävsax och innehåller ett par premisser:
* Corona var en dålig händelse (Sant)
* Du har tjänat mycket pengar på corona (Falskt. Läkaren har inte tjänat pengar på corona utan på att ta en risk och sedan lyckats tillhandahålla en bristvara inom sjukvården.)
* Det är omoraliskt att tjäna pengar på dåliga händelser (Oftast sant)
Om läkaren svarar ”Det känns inte bra” så medger denne att handlingen var omoralisk och är därför en klandervärd person.
Om läkaren istället svarar ”Det känns bra” så är denne känslolös och är därför en klandervärd person.
Till reportrarnas förtjänst ska räknas att de faktiskt tar med läkarens ganska utförliga svar. Men artikeln saknar det resonemang som läkaren för i det till artikeln tillhörande videoklippet, där han nämner kopplingen mellan hög risk och hög vinst. (Och för mig har formuleringen ”kompanjonerna bakom företaget” en negativ klang. Jag hade istället skrivit ”delägarna i företaget”.)
Ett relevantare reportage hade varit om främst bristande lagerhållning inom sjukvården, men även betungande byråkrati vid inköp.
Mitt råd till personer som kontaktas av media är att inte ställa upp på intervju såvida du inte känner till reporterns arbete sedan tidigare och vet att denne ställer rättvisa och relevanta frågor och utan inbyggda premisser. Man kan kräva att få svara på frågor bara på mail och därefter kan man vid behov publicera sin syn på saken en egen plattform som man har kontroll över och där påpeka och belägga eventuella felaktigheter i mediebolagets rapportering. Be mediebolaget att rätta eventuella felaktigheter och vid grova övertramp kan man anmäla till granskningsnämnden eller medieombudsmannen.
Förtroendevalda politiker och offentliganställda i chefspositioner har högre krav på tillgänglighet än enskilda näringsidkare.