Melodifestivalen är i full gång, och den kostar ungefär 2,5 miljoner kronor i timmen av dina och mina skattepengar. SVT får inte sända reklam, men att ha sponsorer kring Melodifestivalen är inga problem. Dessutom kan man i praktiken godtyckligt avgöra när ett företags varumärke ska få synas i rutan.
Vad är problemet?
Om vi börjar med Melodifestivalen så skiljer den sig markant från sportsändningar som SVT inte själva producerar, utan bara köper rättigheterna till. För att få visa vissa mästerskap måste man visa de tillhörande sponsorerna, till exempel. Men det är SVT själva som anordnar Melodifestivalen. Ändå tillåter man sponsorer och därmed reklam. Hyckleri.
Sedan har vi problemet med godtyckligheten vad gäller exponering av varumärken och produkter. Om vi bortser från fall där varumärken syns i den offentliga miljön, eller i butiker, så finns det fortfarande exempel där man lyfter fram produkter i kontrollerade miljöer, som till exempel på hemsidan svt.se. Så här skriver SVT själva:
”Den andra anledningen är en visning av logotypen som är motiverad. En grund är att ’ett gynnande av kommersiellt intresse kan accepteras om det är motiverat av informations- eller underhållningsintresse’. Det är alltså fullt möjligt för SVT att gynna ett kommersiellt intresse om det har ett informationsvärde, exempelvis berätta om ett företag i ett reportage. Det är det otillbörliga gynnandet som inte är tillåtet.”
Vem avgör vad som är ”motiverat” av informations- och framför allt underhållningsintresse? Jo, den enskilda journalisten och en ansvarig utgivare. Vad som är ”otillbörligt gynnande” är även det till stor del godtyckligt. SVT kan bestämma det här från fall till fall, efter eget gottfinnande.
Vad skulle gjorts bättre?
Låt en privat aktör producera Melodifestivalen så att skattebetalarna slipper. Och sändningsavtalet, som reglerar SVTs syn på reklam i rutan, borde omformuleras och bli betydligt skarpare än vad det är idag. Skarpare formuleringar leder nämligen till mindre tolkningsutrymme, vilket i sin leder till mindre godtycklighet.
Fundera på följande
Finns det några fördelar med skattefinansierad underhållning? Skulle Melodifestivalen varit sämre om en privat aktör ledde produktionen? Vad skiljer ett ”otillbörligt gynnande” från något som inte är det?
Källa: https://kontakt.svt.se/guide/melodifestivalen-och-eurovision
Källa: https://kontakt.svt.se/guide/far-man-gora-reklam-i-svt
Källa: https://s3.eu-central-1.amazonaws.com/kvartal-podd/podcast/Fredagsintervju%20HANNA%20STJARNE%2017jan_kodad.mp3 (vid 3:30 framkommer kostnaden för Melodifestivalen)
Jag gör ett försök att svara på frågorna.
”Finns det några fördelar med skattefinansierad underhållning?”
Det främsta argumentet för att program ska sändas på just SVT som jag brukar höra är ”Det är så skönt utan reklam!” Det är ett argument som brister på fler än ett sätt. Personen har då antingen inte förstått att produktionen bekostas med gemensamma medel och att andra människor tvingas finansiera denna persons underhållning. Eller så har personen förstått kopplingen till den gemensamma finansieringen, men sätter sin egen bekvämlighet och trivsel främst och menar att det är försvarligt att andra människor ska arbeta för den. De som vill slippa reklam har alla möjligheter att själv välja och vraka bland betalkanaler. ”Ja, men det är ju dyrt!” kommer invändningen. Ja, det kan bli tydligt när kostnaden landar där den hör hemma.
Det främsta problemet med skattefinansierad kultur är att det alltid blir en subjektiv bedömningsfråga vem som ska få ta del av pengarna. Detta lär nog också framgå när MPRTs nya riktlinjer för det statliga mediestödet träder ikraft. För visst finns det gott om exempel på när nuvarande bidragstagande medier har gått vilse i sina publiceringar. De lär knappast utsättas för samma hårda granskning av MPRT som nya medier. De gamla medierna lär få sina företagsbidrag ändå.
Jag tror att man underskattar publiken, och man underskattar nog det missnöje och sakliga invändningar på principiell grund som finns mot den här typen av verksamhet.
”Skulle Melodifestivalen varit sämre om en privat aktör ledde produktionen?”
Troligen inte. Många av medlemsbolagen i European Broadcasting Union (EBU), som sänder Eurovision Song Contest, är reklamfinansierade. Därav dessa ganska aparta besöken av programledarna i Green Room under sändning. Det är för att tittare i andra länder inte ska missa något väsentligt. Det är högst troligt att det är dessa reklamfinansierade kanaler också var de som anordnade landets egen uttagning.
Det är dessutom möjligt att en betalkanal skulle kunna vilja genomföra sändningen, så den behöver inte ens bli reklamfinansierad.
”Vad skiljer ett ”otillbörligt gynnande” från något som inte är det?”
Det är när programledaren efter ett otillbörligt gynnande säger ”Vi ska också säga att det finns ju många andra företag som har liknande tjänster…” Om det dessutom samtidigt i studion sitter flera företrädare för statliga medier så skrattar man alltid lite åt sin egen förträfflighet när detta har sagts. Att så listigt ha fintat Granskningsnämnden med denna nyckelfras som man menar desarmerar all risk och undanröjer all kritik.