Sverigedemokraternas Mattias Karlsson är med i SVTs Min Sanning, och för där fram budskapet att det inte finns någon utbredd rasism i Sverige. SVT bjuder därpå in historiken Martin Ericsson som ifrågasätter Karlsson.
Vad är problemet?
Det finns flera problem här. Dels är det uppenbart att SVT inte är nöjda med det Karlsson säger, utan vill tillrättalägga hans budskap genom att bjuda in en vänstervinklad historiker. Martin Ericsson är inte neutral, något som stod klart när hans bojkott ledde till att Stockholms stadsmuseum avbokade Stina Oscarsson för att hon pratat med rasistiska organisationer. Jag kan prata med både kommunister och rasister, det innebär inte att jag delar deras åsikter. Men på sant Lars Ohly-manér ville Ericsson inte vara med om Oscarsson skulle vara moderator.
Ericsson säger i dagens artikel:
”Vi ser i historiskt att det som politiker säger spelar en stor roll för väljarna. Därför måste makthavare vara väldigt försiktiga med att peka ut en viss grupp i befolkningen som en orsaken till ett samhällsproblem, eftersom det riskerar att leda till konsekvenser.”
Förutom att det är typisk vänsterretorik där man undviker att nämna kriminellas namn om de är invandrare, i syfte att försöka kontrollera folks åsikter och uppfattningar om invandrare, så är det sant. Det makthavare säger påverkar folk. Men det är inte bara politiker som är makthavare, utan även media och deras gäster. Ericssons argument kan alltså användas på han själv. Janne Josefsson, som är känd för att åtminstone försöka att inte ta ställning, och som röstar blankt, sade följande om händelsen med Stockholms stadsmuseum:
”En liten självgod kulturvänster kan diktera, brunsmeta och pestsmitta Stina Oscarson utan att det får några konsekvenser”
Ett annat problem är att SVT inte skriver att Ericsson är vinklad. När en vinklad person med en titel som forskare eller historiker säger något, är det lätt att tro att det automatiskt är fakta. I det här fallet handlar det snarare om Ericssons egna tolkningar av fakta. Det i sig är inte problematiskt, så länge det framgår vilken sida Ericsson står på.
Vad skulle gjorts bättre?
SVT måste sluta att bjuda in sakkunniga utan att nämna vilken ideologi de tillhör eller vilken sida de står på. Hade de bara skrivit att Ericsson stod till vänster hade han kunnat framföra sina tolkningar och åsikter utan problem.
Fundera på följande
Kan det finnas andra anledningar till att SVT bjöd in Martin Ericsson? Vad är det för skillnad på fakta och tolkning av fakta?
Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/forskaren-om-uttalandet-naivt-att-tro-att-det-inte-paverkar
Källa: https://www.svt.se/kultur/stadsmuseet-efter-kritiken-borde-gjort-pa-annat-satt
Jag tittade på programmet med Mattias Karlsson och såg något mycket intressant hända vid 47 minuter.
(https://www.svtplay.se/video/29692902/min-sanning/min-sanning-mattias-karlsson-sasong-13-mattias-karlsson)
Mattias Karlsson säger om Donald Trump att ”Jag tycker att valförlusten kunde han ha hanterat mycket bättre.”
Anna Hedenmo följer upp det med ”Har du några starkare ord än så?”
Hedenmo vill alltså pressa Karlsson till att använda ett HÖGRE tonläge?!
För det första: Det är synnerligen ironiskt att det är just en Sverigedemokrat som av SVT ombeds höja tonläget. Är det möjligen så att det acceptabla tonläget beror på huruvida det proklameras åsikter i linje med SVT:s egna åsikter eller inte?
För det andra: Jag vet inte vilken journalistutbildning Hedenmo har gått, men hon borde veta att det inte ligger i hennes uppdrag som intervjuare att ha synpunkter på hur den hon intervjuar formulerar sig.
Trots SVT:s jämrande om polarisering, ”näthat” och oanständighet så verkar den statliga mediejätten trivas finfint med att vara en plattform för konflikter. Man tycker till exempel att bråk är något som ”livar upp”.
(https://www.svt.se/kultur/smurf-pa-crack-jonas-gardell-ava-amanda-lind-barn-pa-museum)
Journalister vill ofta forma och styra budskapet. Säger gästen något som inte passar försöker man rätta till detta. Det var samma sak med den där ökända intervjun med forskaren som i SVT fick en ledande fråga som han blev stum av (kommer inte ihåg vad han hette).
Jag tror journalister gör så här för att de vill utöva makt och kontroll. Kan du styra budskapet som landar hos tittaren kan du indirekt styra vad tittaren ska tänka och tycka. Jag vet inte hur många människor jag mött där det är 100 procent uppenbart att de precis lyssnat på en journalist, och sedan bara upprepar vad journalisten säger, samtidigt som de låtsas om som att det är deras egna åsikter i frågan.
Du tänker nog på Joakim Ruist. Det klippet är en modern klassiker.
(https://www.youtube.com/watch?v=xddf9trcQ8M)
Programledaren uttalar besvärjelsen att Ruists rapport ”har fått en hel del kritik”. Därefter spelas ett klipp med Sandro Scocco från Arena Idé, men utan att nämna att det är en fackföreningsnära tankesmedja.
Efter intervjun i SVT skrev Ruist blogginlägget ”Historiskt rekord i tystnad” där han beskriver hur både Sveriges Radio och SVT trollade fram en konflikt mellan honom och Scocco.
(http://joakimruist.blogspot.com/2018/06/historiskt-rekord-i-tystnad.html)
Om intervjun i SVT skriver Ruist att ”halva hjärnan funderar på om jag ska konfrontera henne i direktsändning med detta oansvariga beteende som så länge irriterat mig hos dessa medier.” Han avslutar inlägget med orden ”Snälla Public Service, i alla möjliga sammanhang, försök att bli bättre på att se att er uppgift är att sprida kunskap och inte konflikt.”