Fler dör av droger, utan att det är fler som testar. Det slår CAN fast (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning).
Vad är problemet?
En professor i socialt arbete, Björn Johnson, lägger fram olika samband som gör att folk kan fastna i drogmissbruk, till exempel familjeförhållanden och misslyckanden i skolan. Johnson blir även intervjuad av SVT i videon i artikeln. Ingenstans nämns det någonting om individens ansvar. Det är ju trots allt individen, som oavsett förhållande fattar beslutet att använda droger. Istället ligger allt fokus på samhället och miljön runt individen. Detta menar jag är ett socialistiskt synsätt, där samhället förväntas lösa alla problem, och där individerna är viljelösa och helt i händerna på omgivningen och normerna.
SVT för väldigt sällan fram budskapet att en del av ansvaret ligger på individen. Det är samma mentalitet som när en elev kommer hem med dåliga betyg från skolan. Det är väldigt sällan skulden läggs på lärare, skola och elev. Istället är budskapet att all skuld ligger på skola och lärare.
Vad skulle gjorts bättre?
SVT borde frågat Johnson vilket ansvar individen har, och hur man ser på individens ansvar i socialt arbete.
Vad kan du som medborgare göra?
Tänk efter själv på vilka faktorer som spelar in i en människas beslut. Sociala faktorer? Absolut. Genetik? Naturligtvis. Eget ansvar? Ja, det också.
Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/allt-fler-dor-av-narkotika-i-sverige
Hej igen,
Jag vet inte om du förstår vad jag menar med skillnaden mellan förklaring och ansvarsfördelning. Som jag ser det handlar inte de orsaker jag diskuterade om vem som bär skulden för att det blivit som det blivit, utan hur vetenskapen kan förklara olika typer av risker (i det här fallet risken att utveckla missbruksproblem och dö av dem). Den frågan handlar inte om det finns ett eget ansvar eller inte, ej heller om det finns ett samhällsansvar, och jag uppfattade inte heller att det var det SVT frågade om.
Du säger att SVT i reportaget inte lät helheten synas utan att man fokuserade på samhället och miljön runt individen. Det håller jag inte med om. Av de faktorer jag tog upp i intervjun – ärftliga faktorer, psykisk problematik, besvärliga familjeförhållanden och misslyckande i skolan – ligger två på individuell nivå (ärftlighet och psykisk problematik, de hänger också ofta ihop). Familjeförhållanden ligger på interpersonell nivå och handlar ofta om omständigheter i den närmaste familjen, det är alltså inte heller samhällsnivå. Skolmisslyckanden, slutligen, handlar om hur det går för individen i skolan. Du tolkade det som att jag la ansvaret på skolan, men så är inte fallet. Det jag syftade på var att risken att utveckla missbruksproblem (av alkohol eller illegala droger) i vuxen ålder är mycket större för de som misslyckats i skolan än för de som gått ut med fullständiga betyg. Vem eller vilka som bör ansvaret för detta berörde jag överhuvudtaget inte.
Jag tror att huvudproblemet här inte är bias hos SVT, utan en bias hos dig själv. Kan det inte vara så?
Vänliga hälsningar
Björn
Till saken hör också att frågan handlade om faktorer som påverkar risken för missbruksutveckling, inte faktorer som har betydelse för varför man testar droger eller inte. Nyfikenhet, impulskontroll samt normer och drogerfarenheter i kamratgruppen är de viktigaste faktorerna till varför ungdomar väljer att pröva olika droger eller inte. Men av de som testar en viss drog (exempelvis alkohol eller cannabis) är det bara en liten minoritet som utvecklar missbruk, och den gruppen skiljer sig från den större gruppen som prövar.
/Björn
Om vi kopplar bort dig en stund nu och bara fokuserar på de budskap som SVT för fram (genom dig, men också genom den övriga rapporteringen om ämnet), så är det här ett genomgående tema i deras rapportering, oavsett ämne. Det vill säga att man aldrig pratar om den egna viljan, individens eget ansvar och så vidare. Det är det som är min poäng här. Individens egna val, oavsett kringliggande faktorer, är i sig en faktor som påverkar.
Det är ingen vetenskaplig risk som går att mäta baserat på studier, men allting som påverkar tycker jag ska tas upp. SVT tar i princip aldrig upp den faktorn. Jag har inte riktat någon kritik mot det du sagt överhuvudtaget, utan det jag fokuserar på är vilka budskap SVT för fram. Bland annat genom att bjuda in dig, som är professor i socialt arbete. Men också genom att ställa väl valda frågor till dig som fokuserar på vissa av faktorerna som de vill föra fram.
SVT väljer vad de vill lyfta fram. Vill de bara lyfta fram risker som går att visa vetenskapligt så gör de så. Även om du var där för att prata om samband och orsaker hade de kunnat lyfta in ”och sedan finns även individens egen vilja som faktor också, eller hur”? Det är helt upp till SVT att formulera frågorna, och jag menar att de formulerar på ett vinklat sätt när vissa faktorer aldrig nämns.
Jag tror vi missförstår varandra en del. När jag drog upp skolan så var det inte för att du lade ansvaret på skolan, utan jag gjorde en jämförelse hur SVT brukar göra. Det vill säga, dåliga skolresultat har aldrig att göra med att individen kan vara lat eller dum, utan de budskap som förs fram där är uteslutande att det är läraren och skolan det är fel på.
Liknelsen med drogerna är alltså att det aldrig är individens fel, utan att allting alltid beror på faktorer runt omkring. Alltså dålig skolgång, det är större risk att fastna om du har ärftliga, psykiska besvär och så vidare. Samt att man då inte vill fokusera på vare sig vems fel det är, eller att viljan är en bidragande faktor.
Som du säkert vet finns det ungdomar med usla förhållanden som inte börjar använda droger, trots att deras vänner gör det. Naturligtvis är den egna viljan en betydande faktor, precis som du själv skrivit (även om den inte var ett fokusämne i din intervju med SVT).
Det jag menar är alltså att SVT väljer ut vinkel och vad man ska prata om. Gör man det kan man även välja vilket budskap som ska fram. Och naturligtvis kan jag också vara vinklad, eftersom jag själv står till höger tänker jag direkt på det egna ansvaret, och märker då att SVT väldigt sällan vill prata om det. Hade jag stått till vänster på den politiska skalan hade jag kanske inte skapat den här sajten, eftersom jag då hade legat i linje med många av de värderingsfrågor som public service driver på väldigt ensidiga sätt.
Är du med på hur jag menar nu? Som jag förstått dig menar du att jag inte förstår att du bara var där för att prata om samband och vetenskap, och inte vad den egna viljan spelar för roll. Som du säger, bara riskfaktorer och inte ansvar.
TL;DR SVT hade kunnat lyfta fram den egna viljan som en faktor, även om ert samtal främst handlade om kringliggande samband och faktorer som påverkar risken. Och det här är långt ifrån första gången man inte pratar om individens vilja, oavsett ämne.
Hej Kai,
Tack för din kommentar om intervjun med mig i SVT. Jag tycker dock att du skjuter rätt långt bredvid målet. Frågan jag fick handlade om varför vissa ungdomar fastnar i missbruk medan andra inte gör det – inte vem som bär ansvaret för detta. Varför-frågan är empirisk, medan ansvarsfrågan är normativ.
När det gäller varför-frågan så finns många olika teorier och förklaringsmodeller, men de flesta forskare är överens om att de faktorer som jag lyfte fram – ärftliga faktorer, psykisk problematik (både neuropsykiatriska funktionshinder, psykiska sjukdomar och personlighetssyndrom), besvärliga familjeförhållanden och misslyckande i skolan – är viktiga. Till detta kan också läggas traumatiska erfarenheter under barndom och ungdomsår, exempelvis sexuella övergrepp, våld och erfarenheter man fått som flykting.
Den normativa ansvarsfrågan intresserar mig mindre. Det är tämligen självklart att det finns ett personligt ansvar för de livsval man gör. Jag tycker dock inte att det är min uppgift som forskare att moralisera, det lämnar jag gärna åt dig och andra som är mer hågade åt det hållet.
Vänliga hälsningar
Björn Johnson
professor i socialt arbete
Tack Björn för att du förklarar hur du tänker och ser på detta!
Mina artiklar är aldrig (eller väldigt sällan i alla fall) riktade mot folk utanför media, och min problembeskrivning riktar sig mot SVT och inte mot dig. Det här är långt ifrån första artikeln där SVT vägrar prata om det personliga ansvaret, utan det budskap de ständigt för fram i den här typen av frågor är att det är ett misslyckande från samhället, och att individen är ett menlöst får utan egen vilja och eget ansvar. Den sortens perspektiv härstammar ofta från vänster.
Du skriver att det är tämligen självklart att det finns ett personligt ansvar, men där håller jag inte med då det i dagens samhälle pratas mindre och mindre om det. Det kanske är självklart för dig och mig, men jag tror inte det är så självklart för gemene man att det inte ens bör nämnas. Det var också därför jag drog upp exemplet om skolan, och på slutet fyllde i att det naturligtvis är flera faktorer som spelar in.
Hej igen!
Även om du tycker att du ägnar dig åt mediekritik så kan jag tycka att det du gör är rätt okänsligt. Inslagen i SVT handlade om en utveckling med kraftigt ökande narkotikadödlighet över tid, en utveckling som främst drabbar unga människor. Medelåldern för en person som dör i överdos är 37 år, och de som avlider har oftast levt ett tufft liv, med psykisk ohälsa och dåligt mående sedan unga år. I de reportage som ackompanjerade intervjun med mig intervjuades sörjande föräldrar om deras barn som avlidit. Du kanske tycker att detta bara handlar om knarkare som får skylla sig själva, eftersom de har ett eget ansvar, men jag tror att de flesta tycker att det är rimlig avvägning av SVT att inte börja prata om de avlidnas eget ansvar för att de har dött.
Den är en fullt rimlig åsikt, men ur mitt perspektiv ska media visa helheten och beröra alla möjliga anledningar till att någonting sker. De hade inte behövt ställa frågan om eget ansvar direkt till en sörjande förälder, men de hade kunnat ta upp den i reportaget som en möjlig anledning till att tragedier faktiskt inträffar. Annars fortsätter budskapet att matas in att allting beror på samhället, och jag tycker inte det är sanningsenligt.
Jag kan jämföra med Sveriges överviktsproblem, där det är samma narrativ från SVT. Allting handlar alltid om andra faktorer än individens egen vilja. Och tar man bort den för att man inte vill vara okänslig så tror jag man gör tittaren en björntjänst.
Jag tycker såklart det är bra att de går igenom forskning och vetenskap på respektive område, men de ska inte utelämna faktorer bara för att de är känsliga. Där skiljer vi oss kanske åt i grundsyn då.