P3 Guld nominerar Yasin trots allt

Av | mars 20, 2021

Idag offentliggjordes mer information om årets P3 Guldgala. Artisten Yasin, som just nu sitter häktad för stämpling till människorov, nomineras i kategorierna Årets artist och Årets hiphop/r’n’b.

Vad är problemet?

Man kan diskutera den moraliska aspekten att nominera brottslingar (Yasin har dömts för brott tidigare, även om han ännu inte är dömd för det aktuella brottet människorov), och att som SR skilja på person och prestation. Mitt problem med det här är att public service som organisation inte verkar rätta sig efter samma regler.

Torsten Flinck diskades i Mellon 2020 direkt efter att det blivit känt att han stod åtalad för olaga hot och skadegörelse. Så varför plockas inte Yasins nomineringar bort? Varför skiljde man inte på Flincks person och prestation? Varför har inte SVT och SR samma regelverk när det gäller sådana här saker?

Vad skulle gjorts bättre?

Var konsekvent. Trovärdigheten försämras om man behandlar folk olika från fall till fall.

Fundera på följande

Granska public service hur de behandlar folk som begått eller begår brott i sina tävlingar. Kolla om de behandlar alla lika, eller gör undantag och ger vissa positiv särbehandling.

Källa: https://www.svt.se/kultur/sa-blir-arets-p3-guld
Källa: https://www.expressen.se/noje/melodifestivalen/thorsten-flinck-diskas-fran-melodifestivalen/

4 reaktion på “P3 Guld nominerar Yasin trots allt

  1. NN

    Du sätter fingret på något intressant här: Nämligen frågan om man skiljer på ”verk och person” (eller ”person och prestation”).

    Men jag uppfattar inte att du med dina två exempel ”Yasin” och ”Flinck” lyckas påvisa en bristande konsekvens eftersom SVT och SR är två olika bolag.

    Att SVT och SR gör olika bedömningar är intressant! Därför vore de bra om de kunde hänvisa till vilka dokument som deras respektive beslut vilar på. Så att publiken kan se vilka (om några) resonemang de olika bolagen har fört för att nå respektive slutsats. Först då kan publiken granska om bolagen når upp till den konsekventa behandling som du efterlyser.

    Jag vill också påpeka att ”public service” inte är en organisation. Tre statliga mediebolag (SVT, SR, UR) ägs av Förvaltningsstiftelsen. Ett av bolagens respektive uppdrag är att producera innehåll som kan klassificeras som ”public service”. Det gör bolagen till viss del, men de producerar också mycket annat som inte kan klassificeras som ”public service” (nöje, sport, trams).

    Jag är nästan helt säker på att du redan vet allt detta, och att mina pekpinnar här framstår som lite störiga. Men för att kunna analysera ett problem så måste man ha begreppen klara för sig, och därefter applicera dem ganska konsekvent om man ska lyckas förmedla sin kritik och slutsatserna av sin analys till sina åhörare.

    Och, för att återknyta till din text, på samma sätt som man inte vill sammanblanda verk/prestation med person, på samma sätt vill man inte sammanblanda produkt med organisation.

    Det misstaget kan öppna för att andra kan anklaga dig för tankebrottet att ospecifikt ”vara kritisk mot public service” när du egentligen antingen är kritisk mot ett tramsigt innehåll, eller riktar krtitik mot det principiella i att finanseriera medier med statliga medel.

    Svara
    1. Mediegranskaren Inläggsförfattare

      Intressant kritik, även om jag ser det lite annorlunda. Alla tre public service-bolag följer samma sändningstillstånd, och bör därmed hålla sig till samma principer tycker jag. Men det är min åsikt.

      Precis som när det gäller beslut om att gå ut med namn eller inte på folk som är häktade men inte dömda i domstol tvivlar jag på att det slutgiltiga beslutet grundar sig på objektivitet. Snarare handlar det om godtyckliga beslut där någon inom public service tolkar det som står i sändningstillståndet på sitt eget sätt. Detta möjliggörs på grund av att texten i tillståndet kan vara diffus och därför öppna för tolkningar och makt åt den enskilde journalisten. Det vill säga att de kan i praktiken tolka lite hur de vill från fall till fall.

      Så även om SVT, SR och UR är tre olika bolag ska de följa samma riktlinjer. I Granskningsnämndens årsrapport går det till exempel att läsa hur de tre bolagen får svara på samma frågor om hur väl de levt upp till olika delar i sändningstillståndet. Att man då fattar ganska viktiga beslut på olika grund är det jag motsätter mig i detta fall.

      Men om jag förstår dig rätt så menar du att beslutet om Yasin/Flinck inte faller inom ramen av sändningstillståndet, och att det därför är upp till varje bolag att fatta sitt eget beslut. Är det korrekt uppfattat? Det är i så fall en bra poäng som jag inte tänkte på, och jag kan inte backa upp att det i just detta fall finns en direkt koppling till sändningstillståndet i hur public service-bolagen ska hantera en sådan här fråga.

      Svara
      1. NN

        Bolagen har varsitt sändningstillstånd i vilka regeringen meddelar dem tilstånd för respektive verksamhet. Innehållet i dessa är visserligen snarlika, men de ger ingen vägledning eller ens ledtråd i huruvuda man ska skilja på verk och person eller inte göra det. De reglerar inte verksamheten på den nivån.

        Det är godtyckligheten som är problemet. Både du och jag vill veta vad besluten grundar sig i. Sändningstillståndet? Troligen inte då detta inte relgleras där. Pressetiska regler? Regleras inte där heller. Interna riktlinjer och policyer? Har de ens sådana?

        Det som ligger närmast tillhands är public service-handboken, men jag skulle bli förvånad om det står något där om att skilja på verk och person.
        (https://sverigesradio.se/artikel/6022488)

        Det jag efterfrågar är att bolagen ska kunna härleda alla sina publicistiska beslut till styrande dokument, oavsett om det är sändningstillstånd, pressetiska regler, yrkesetiska regler eller interna riktlinjer och policyer. Detta så att publiken ska förstå vad som legat till grund för besluten.

        För jag irriterar mig också på godtyckligheten och ser den som ett verkligt problem. Godtycklighet är inte klädsamt och synnerligen inte för verksamheter av den här storleken med budgetar i miljardklassen. Mycket mindre bolag som opererar på den fria marknaden har bättre styrning på sina verksamheter.

        Jag vill att de tre bolagen framarbetar sina egna riktlinjer och motivera dessa. De har alla höga tankar om sin egen förträfflighet så det vore det märkligt (men samtidigt roligt) om de landade i olika riktlinjer. Policy nummer 1 ska rimligen vara ”Publicistiska beslut ska kunna härledas till policyer och riktlinjer. Beslut ska motiveras för publiken.”

        I besluten om Yasin/Flinck menar jag att det fullt möjligt att de gör olika beslut, just eftersom de inte har gemensamma riktlinjer, och eftersom de pressetiska reglerna inte nämner detta heller.
        (Notera här att Sveriges två största mediehus har fattat olika beslut i en principiellt viktig fråga. Varför får vi inte se en debatt mellan utgivare för dessa där de redogör sina argument? Därför att de är makthavare som verkar och trivs i det fördolda.)

        Det viktigaste i mitt första svar handlar dock just om att inte omnämna SVT, SR och UR som ”public service-bolagen”. Det är att spela dem rakt i händerna. Företrädare för dem inleder ofta meningar med ”Vi inom public service…” Det är fel.

        Public service är något tveklöst bra. Det är material som är nödvändig och viktig för medborgarna. De statliga mediebolagen producerar till viss del material som kan klassificeras som public service. Men allt de producerar är inte public service, även om det påstås vara ”gratis” (det är det inte) för publiken.

        Statligt finansierad media är något annat.

        Jätteviktigt att skilja på produkt och organisation!

        Svara
        1. Mediegranskaren Inläggsförfattare

          Var helt säker på att sändningstillståndet var samma för alla tre bolag, så där lärde jag mig något nytt! Min kritik riktar sig heller inte bara till public service-bolagen (jag förstår fortfarande inte din poäng med att inte benämna SVT, SR och UR som public service-bolagen, varför de skulle vilja det – du får gärna utveckla dina tankar här).

          Jag har skrivit många artiklar om paragraf åtta i sändningstillståndet, där det bland annat står att SVT ska kommentera och belysa skeenden. Det är alltså deras plikt att skriva analyser, men jag anser att paragraf åtta behöver göras om, och att det inte är journalisternas roll att tänka, tycka och tolka åt läsaren. Det är i detta fack min kritik här hamnar också.

          Jag anser att alla tre public service-bolag ska hålla sig till samma riktlinjer. Och där håller jag med dig, att godtyckligheten är det stora problemet, eftersom den ger väldigt mycket makt åt den enskilde journalisten.

          Jag ska läsa mer om Granskningsnämnden och få upp en sida om dem vad det lider. I samband med det ska jag lära mig mer om SVT, SR och UR. Tack för att du upplyser mig med din kunskap – jag uppskattar kritik betydligt mer än när folk bara håller med mig.

          Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.