Aftonbladets ställföreträdande, ansvariga utgivare Martin Schori skriver en text om hur Aftonbladet ser på namnpubliceringar. Till exempel varför man publicerade namn på Paolo Roberto men inte den lokale C-politikern som dömts för att ha köpt sex av barn.
Vad är problemet?
Schori skriver att tidningen vill väga uppgifter och sedan motivera varför en namnpublicering är relevant, men en annan inte är det. När det gäller motiveringen att inte publicera namn på C-politikern skriver Schori så här:
”C-toppen var en lokal makthavare, men Aftonbladet är en rikstäckande tidning och därmed blev allmänintresset av att veta vem det är inte lika högt, anser jag, när det vägs mot den publicitetsskada en namnpublicering skulle innebära.”
Detta är alltså motiveringen, men som du kan se handlar det i slutänden om ett godtyckligt tyckande – i det här fallet att Aftonbladet/Schori inte anser att allmänintresset är lika högt för att C-politikern var lokal. Ju otydligare reglerna/policyn är för namnpubliceringar, desto mer lämnas åt godtyckliga beslut. I det här fallet: om Aftonbladet anser att allmänintresset inte finns där publicerar man inte namn. Vad folk anser vara av allmänintresse spelar ingen roll.
Vad skulle gjorts bättre?
Ett välmotiverat beslut bör inte grundas på godtycklighet, alltså då en journalist själv drar gränser för vad som är ”rimligt” eller liknande. Då får vi en situation där det slutgiltiga beslutet helt beror på den ansvarige utgivarens egna åsikter eller moraliska kompass. Istället bör det finnas tydliga regler som alltid gäller vid namnpubliceringar, så att beslut tas baserat på logik snarare än på individers tyckanden.
Vad kan du som medborgare göra?
Fundera på den här frågan själv. Ska namn alltid publiceras så länge personen själv har erkänt eller dömts i domstol? Eller vilka principer och regler ska man gå efter?
Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/nAg68o/var-journalistik-ska-vara-tuff-men-rattvis