Kjell Höglund har blivit tilldelad årets Cornelis Vreeswijk-stipendium. I juryn sitter fyra personer, varav två är journalister från Aftonbladet (Martin Aagård) och Expressen (Jens Liljestrand).
Vad är problemet?
En jury har oftast stora kunskaper inom det ämne man är verksam, men när det gäller musik så handlar det bara om tycke och smak – och ingen har bättre tycke och smak än någon annan. Det som folk i juryn brukar göra för att få sina egna åsikter att framstå som betydelsefullare än vad de egentligen är, är att använda sig av onödigt svåra ord och försöka visa prov på ett så rikt ordförråd som möjligt. Syftet är att imponera på läsaren och få honom att tro att åsikterna helt plötsligt är mer värda bara för att de uttrycks på ett finare sätt. Så här formulerar sig juryn:
”Årets pristagare är en grubblare och levnadskonstnär vars verk har påverkat generationer av svenska musiker.
En både dunkel och diskbänksrealistisk diktare vars esoteriska humor kastar sig mellan Bibelns gestalter och bardiskens spöken, mellan skurkar, helgon och vanligt folk.
Hans unika röst från våningen ovanför kommer aldrig att bli gammal och reaktionär, och vi kommer aldrig att vänja oss.
Cornelis Vreeswijk-stipendiet år 2020 tilldelas en av de stora – Kjell Höglund.”
Hur vet de att Höglund påverkat generationer av svenska musiker? Har de gjort en undersökning, eller är det bara ett antagande baserat på det man vill se?
Ordet esoterisk betyder mystisk eller svårbegriplig, vilket är ironiskt i sammanhanget.
Och är det någon läsare som egentligen kan relatera till något av det som juryn skriver om Höglund? Vad är en diskbänksrealistisk diktare, och talar juryn bara om sig själva eller om allmänheten när de skriver ”vi kommer aldrig att vänja oss”?
Vad skulle gjorts bättre?
Sluta använd fikonspråk för att framstå som mer sofistikerad än man egentligen är. Sluta också dela ut priser baserade på åsikterna hos ett fåtal självutnämnda experter på tycke och smak. Ska det vara priser ska de baseras på folkets röst i sann demokratisk anda.
Vad kan du som medborgare göra?
Kom ihåg att självutnämnda experter, eller vanliga experter för den delen, inte har bättre smak än vad du har – bara annorlunda.
Källa: https://www.expressen.se/kultur/det-kanns-som-att-fa-nobelpriset/
”Det som folk i juryn brukar göra för att få sina egna åsikter att framstå som betydelsefullare än vad de egentligen är, är att använda sig av onödigt svåra ord och försöker visa prov på ett så rikt ordförråd som möjligt. Syftet är att imponera på läsaren […]”
Jyryns syfte är svårt att uttala sig om som utomstående. Men visst låter motiveringen minst sagt pretentiös, och vissa punkter ser ut att sakna täckning och/eller precision.
Jag hade gärna sett att media bättre granskade priser, framförallt sådana som erhåller offentliga medel. Just detta priset förefaller dock vara privat, från en stiftelse.
I det här fallet undrar jag:
* Varför får Höglund bara 500 000 kronor när det på stiftelsens hemsida står att priset uppgår till ”hela 750 000 kr”?
* Vari består Höglunds förvåning. Det står på stiftelsens hemsida att ”Stipendiet måste sökas.”
* Vad är motivationen att ”den som sökt och erhållit statligt, kommunalt eller fackligt stipendium kan inte erhålla Cornelisstipendiet”?
* Varför ser juryns sammansättning ut som den gör?
Det kan alltså knappast sägas saknas uppslag att ställa intressanta, nyfikna frågor kring priset i sig.
Stiftelsens hemsida: https://www.cornelis.se/stiftelsen-cornelis-vreeswijks-minne/
Med det sagt vill jag tillägga att jag inte missunnar Kjell Höglund framgång. Min kritik avser den undermåliga medierapporteringen.
Det är sant att man inte med säkerhet kan säga varför de gör så, min poäng var att jag sett detta som ett återkommande fenomen, från allt från jurymotiveringar till spelrecensioner. För att motivera varför man (i vissa fall) tar betalt för sina åsikter använder man ett språk som försöker placera sig en nivå högre än det språk som Svensson använder.
Du levererar som vanligt ser jag. 🙂