Och till sin hjälp har han ett par medieforskare vid namn Bengt Johansson och Jesper Strömbäck. I rapporten menar man att kritik och behandling av olika partier främst beror på de politiska motståndarna, snarare än på journalisterna som bara förmedlar politikernas budskap. Mats Knutson har inte skapat rapporten, men han framhåller den som om den vore sann.
Och nu till det luriga med forskning och studier och siffror: de ger inte alltid en rättvis bild av verkligheten! Det handlar inte om lögn, utan om tolkning. Forskarna ljuger inte när de säger att journalisterna inte själva tagit parti för ett visst parti. Däremot finns det betydligt fler och djupare sätt än så att tolka journalisternas handlingar.
Det handlar ofta om ganska komplexa saker som man märker, men som kan vara svåra att förklara i ord. Till exempel att man har en väldigt egendomlig definition av begrepp som ”jämställdhet” (som man delar med vänstern) och att man sedan driver sin egen definition i ett narrativ som alla inblandade är tvungna att förhålla sig efter. De som inte gillar (den sortens) jämställdhet blir sedan stämplade med ett fult ord.
Men det kan också röra sig om enklare saker som att man bjuder in folk som säger saker istället för en själv. På det viset slipper journalisten ta ställning eftersom en annan kan göra det åt honom. Eller att man ställer ledande frågor så att intervju- eller debattobjekten mer eller mindre leds till att säga vissa saker (budskapet media vill föra fram).
Kort sagt finns det betydligt fler sätt att vara partisk på än att säga något rakt ut. Studien är därför alldeles för ytlig för att tas på allvar, och vi som följer public service varje dag vet hur partiska de är gentemot de vänsterliberala värderingarna. Men det är väldigt svårt att bevisa med forskning och siffror då mycket handlar om tolkning.
Källa: https://www.svt.se/kultur/svenska-nyhetsmedier-inte-vanstervridna