Min poäng med den här artikeln har inte så mycket med själva ämnet att göra, utan mer ordvalet som SVT använder sig av.
Vad är problemet?
SVT använder ordet ”funktionsvariationer”. Det är i princip samma sak som funktionsnedsättning, men det låter bättre. Det vill säga samma princip som ”plus size” istället för ”kläder för överviktiga” eller ”nyanländ” istället för ”invandrare”, eller ”försörjningsstöd” istället för ”socialbidrag”. Allting handlar om att göra så att orden låter snällare, men på köpet rör man sig längre bort ifrån sanningen och verkligheten.
Jag kan absolut förstå att kommersiella klädbutiker inte vill riskera att förolämpa lättkränkta tjockisar, och därför använder de ”plus size”, helt enkelt för att kunna sälja mer kläder. Men varför håller SVT på så här för?
Vad skulle gjorts bättre?
Sluta göra om ord för att de ska låta bättre, då de samtidigt blir mindre sanna. Ordet funktionsvarationer är inte nytt, debatten pågick för flera år sedan, men det är ändå betydligt nyare än ordet funktionsnedsättning.
Vad kan du som medborgare göra?
Var uppmärksam och misstänksam på nya ord som du ser i media. Försök ta reda på varifrån orden kommer, eller i alla fall vad de har för syfte. Varför har det nya ordet ersatt det gamla? Anledningen vilar inte sällan på ideologisk grund.
Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nya-uppgifter-om-tiktok-hade-egna-koder-over-anvandarnas-alder-men-stoppade-inte-de-som-brot-mot-aldersgransen
George Orwell skrev om ordens makt i romanen Nineteen Eighty-Four (”Nittonhundraåttiofyra” på svenska) redan år 1949. Det fiktiva språket Newspeak (”Nyspråk”) skapades för att begränsa medborgarnas åsiktsfrihet och fria vilja. Detta uppnås genom att begränsa vokabuläret och skapa neologismer så att endast av partiet godkända tankar går att uttrycka i språket.
(https://en.wikipedia.org/wiki/Newspeak)
Enligt hypotesen om lingvistisk relativitet kan språket påverka, eller till och med styra, tankar och beslut.
(https://en.wikipedia.org/wiki/Linguistic_relativity)
Mediernas makt över språket och dess utformning är ett tydligt exempel på deras informella makt över det svenska samhället.
Andra exempel på medias informella makt är urvalet av nyheter, val av röster som lyfts fram, samt andra möjligheter att påverka opinionen. Den här bloggen, Mediegranskaren, har tidigare skrivit bra och lästvärt om den informella makten här: https://www.mediegranskaren.se/media-har-mer-makt-an-bade-politiker-och-foretag/
Det är möjligt att den största motståndaren till borgerliga, konservativa och klassiskt liberala partier i Sverige inte är Socialdemokraterna. Den största motståndaren kanske är de statliga medierna (kompletterat av andra medier som också uppbär statligt stöd).
Att Moderaterna inte har dragit i tyglarna till de statliga medierna kan beror på det tabu som har varit förknippat med att som politiker kritisera i synnerhet dessa bolag. Först under de senaste åren har kritiken börjat sippra fram, i början bara av enskilda fristående debattörer utom bolagens räckhåll, och sedan har kritiken tilltagit. Förhoppningsvis kommer vi även i Sverige att se en islossning liknande den i Danmark och Storbritannien.
(https://www.youtube.com/watch?v=cn-gvWRKJCw)
… och den här gången kommer debatten inte att hållas på SVTs och SRs planhalva eller på deras villkor. Och att försöka tiga sig ur krisen kommer inte att vara en framgångsrik taktik.
(https://timbro.se/smedjan/debatten-om-public-service-kom-for-sent/)