Aftonbladets kultursida pryds idag av en debattartikel som signeras av fem personer, varav fyra är gamla public service-höjdare.
Vad är problemet?
Artikelförfattarna säger nej till politisering av public service, men missar då helt att de anställdas åsiktshomogenitet redan har samma effekt på bolagen. Det vill säga, det spelar ingen roll om det är politiker som försöker styra innehållet, eller om det är aktivister som missbrukar medieplattformen för att sprida sina egna åsikter och perspektiv – resultatet blir samma vinklande agendajournalistik.
En mening som sticker ut är denna:
”Dessutom är det nödvändigt att på allvar ta upp förslaget att grundlagsfästa medborgarnas rätt till oberoende public service.”
Medborgarnas rätt till att betala för vad som stundtals är propaganda? Det är stor skillnad på oberoende och opartisk.
Sedan är det också talande att debattartikeln publiceras på Aftonbladets kultursida, som är en del av Aftonbladets åsiktsjournalistik.
Vad skulle gjorts bättre?
Ingenting, det här är en åsiktsartikel.
Fundera på följande
Hur ofta hör du public service ifrågasätta sin egen existens, kontra hur ofta hör du dem argumentera för hur viktiga och nödvändiga de är?
Källa: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/dwo9y1/fem-goda-rad-om-public-service-till-goran-hagglund
Artikelförfattarna skriver att de statliga mediebolagen är ”viktigare än någonsin som motvikt till det växande globala inflytandet.” Det låter som en rädsla för att verkligheten ska sippra in och att dogmer som socialism och feminism riskerar att ifrågasättas när verkligheten utifrån tränger sig på. Kulissen riskerar att rämna.
De föreslår att bolagen ”ges resurser för ett nytt uppdrag som samlande kraft för att stärka motståndet mot desinformation.” För det första har bolagen redan resurser, nämligen omkring 9 miljarder kronor per år. Det räcker gott och väl till allt och mer därtill. Men att stärka upp sin bevakning mot desinformation låter som en bra ide. Kanske kan bolagen även börja ifrågasätta desinformation från socialister och feminister? De föreslår att det kan göras ”genom att vara en trovärdig, transparant källa med verifierad information”. Ja, tack! Börja gärna vara transparent med källor. Ja, tack! Börja gärna verifiera information före sändning.
Att grundlagsfästa statliga medier låter som en dålig ide. Det vore nästan som att grundlagsfästa den vänsterlutning som bolagen lider av idag. Det vore också att inbilla sig att vårt system är perfekt och därför ska bevaras så. Men i verkligheten är det långt ifrån perfekt.
Vad menar de när de skriver att ”alla kommer att ha AI som den digitala grunden för verksamheten”? Vet de ens själva?
De skriver ”Det ställer krav på att också organisationen anpassas till en ny tid. Detta är ägarens ansvar, Förvaltningsstiftelsen.” Menar de att Förvaltningsstiftelsen (vars ledamöter tillsätts av riksdagen) ska gå in och styra?
Avslutningsvis skriver de ”Nej till begräsningar och politisering. Det är nu framtiden … avgörs.”
Det artikelförfattarna egentligen invänder mot är nog egentligen en ändrad politisk inriktning. De ser nog gärna att det vänsteranstrukna grundtonerna består.
Jag tror inte artikelförfattarna har något att oroa sig för. Det brukar tillsättas en utredning vart fjärde år och det brukar inte utmynna i någonting alls. SVT och SR är Sveriges mäktigaste institutioner som inte uppskattar att varken granskas eller ifrågasättas.
Jag noterar också att artikeln inte är underskriven av varken Lisa Söderberg, Peter Örn, Maria Curman, Eva Hamilton eller Mats Svegfors.
Jag tror inte heller utredningen som presenteras snart kommer komma med några stora förändringar, skulle bli väldigt förvånad om så var fallet. Politikerna är för fega för att göra någon skillnad på riktigt, för alla vet nog hur mediesverige skulle reagera om de ändrade finansieringsmodell eller sänkte budgeten rejält.
Grundproblemet, som jag ser det, är att media alltid, i alla tider, varit partiska (mer eller mindre). Det går inte att vara helt objektiv, och därmed faller också hela premissen för public service om att de ska vara opartiska och inte ta ställning.
Jag skulle vilja se en mediemarknad där fokuset låg på att se till att det fanns en variation av privata medier med olika ideologiska ståndpunkter. Så länge vi läsare kan ta del av olika perspektiv av samma nyhet är det inga problem. Jag har inga problem att läsa Aftonbladet, för jag vet att det är en sossetidning. Jag har heller inga problem med Riks, för jag vet att det är SD-propaganda. Problem uppstår först när median påstår sig vara neutral, men de facto inte är det.