Nour Habib har efter avtjänade fängelsestraff avsikten att hjälpa andra ur kriminalitet. Expressen skriver en artikel.
Vad är problemet?
Habib tycker att det är ett svek från samhället när han inte får jobb. Han får det också att låta som att han inte eller knappt tar något ansvar för alla sina kriminella handlingar. Allting berodde på att han fick fel influenser och umgänge. Han saknar tydligen egen vilja.
Nu kan man naturligtvis argumentera att det inte är Expressen som skriver det här, utan Habib. Men Expressen väljer att publicera allting helt utan att någon säger emot Habib eller ifrågasätter honom. Artikeln som helhet har en förlåtande ton där ansvaret inte läggs på individen som utfört de kriminella handlingarna, utan på samhället.
Expressen själva har tre artiklar på ämnet (den här är en av dem). Det genomgående temat är att problemen beror på mansnormer och så kallad ”machokultur”. Återigen nämns knappt individens ansvar, eller det faktum att det finns östeuropeiska länder med högre ungdomsarbetslöshet än Sverige, men där de arbetslösa ungdomarna inte bränner bilar och agerar kriminellt.
Vad skulle gjorts bättre?
Förklaringen att ungdomskriminalitet beror på samhällsnormer har traditionell media tjatat om i ganska många år nu, det skulle vara på sin plats att jämföra med andra länder och börja prata lite om individuellt ansvar. Och gärna ta upp föräldrarnas ansvar vad gäller minderåriga kriminella. Eller intervjua politikerna om möjligheten att utvisa familjen om barnen begår brott (för då skulle föräldrarna tvingas att börja bry sig). Men samtalet går aldrig i den riktningen när det gäller Expressen eller annan traditionell media.
Fundera på följande
Varifrån kommer vissa journalisters vilja att driva offernarrativ kring kriminella? Är vänstern för mesig när det gäller att utkräva ansvar av individerna, eller är högern för hård i samma fråga?
Källa: https://www.expressen.se/nyheter/begick-brott-som-12-aring-trivdes-i-kriminaliteten/