SVT-journalisten Christian Catomeris har lämnat Agenda-redaktionen sedan Agenda använt exempelnamnet Hassan på en kriminell 13-åring i ett av sina program. Det var inte den enda anledningen till att han lämnade, men en av anledningarna.
Vad är problemet?
Om man hakar upp sig på ett exempelnamn, som förmodligen dessutom stämmer ganska bra in på verkligheten i detta sammanhang, har man inte särskilt högt i tak. Snarare verkar det vara så att Agenda-redaktionen tassar fram på äggskal om man stör sig på sådana här meningslösa småsaker.
Vad skulle gjorts bättre?
Journalisterna borde ska sluta störa sig på ”fel” exempelnamn och fokusera på grävande journalistik och maktgranskning istället. Eller ska redaktionen kanske gå igenom en godkänd lista över vilka exempelnamn som får användas i vissa sammanhang? Då hade jag som skattebetalare, och därmed en av många som finansierar public service, gärna sett motiveringar till varje namn i varje situation!
Vad kan du som medborgare göra?
Unna dig själv ett gott skratt när du betänker vilka problem Agenda-redaktionen brottas med varje dag.
Källa: https://www.svt.se/kultur/svt-journalisten-christian-catomeris-lamnar-agenda-efter-kritiserat-namnval
Formuleringar som ”hård kritik i sociala medier” får alla varningsklockor att ringa.
Kritik från vem? Kanske människor med för mycket tid att ägna sig åt ordval och tonalitet.
Utöver de som uttryckte kritik borde man även ta hänsyn till alla de som tyckte tvärtom. Och alla de som inte brydde sig. Dessa tre mätvärden måste ställas i relation till varandra för att det därefter ska gå att skapa sig en uppfattning om vilken vikt denna ”kritik” bör tillmätas.
Istället för diskussionen om ordval och tonalitet vore det önskvärt om media kunde låta fokus få ligga på huvudproblemet: Svensk narkotikapolitik som göder gängkriminaliteten och tar orimligt stor andel av polisens resurser i anspråk.
Jo, jag tänkte också på det. Det är ett problem jag ser ofta både hos traditionella och ”alternativa” medier, att man först tittar i den egna bubblan, och sedan försöker normalisera åsikter som finns där genom att formulera sig utan att nämna var åsikterna kommer ifrån.