Granskningsnämnden har fällt SVT för dokumentären ”Älska mig för den jag är” som handlar om Josefin Nilssons relation med en svensk skådespelare under 90-talet. Nämnden menar att dokumentären inte lever upp till kravet på respekt för privatlivet.
Vad är problemet?
Granskningsnämnden är i det närmaste tandlös. Inte nog med att de inte granskar webbinnehållet alls (endast sändningar i tv och radio granskas), för att fälla någonting som partiskt krävs det att ämnet är kontroversiellt. Är ämnet konventionellt kan det inte vara partiskt enligt Granskningsnämndens definition. Vansinne.
Problemet är även att en fällning inte leder till några riktiga konsekvenser. Inga bötesbelopp. Inga repressalier för ansvarig journalist. Inte ens ånger att döma av SVTs svar. Ansvarig utgivare kommenterar ”Det är förstås nånting vi tar till oss, men det förvånar mig ändå.” Så varför finns ens Granskningsnämnden när övertramp inte bestraffas på några sätt? Mig veterligen är det bara i de fall då SVT anses ha gjort reklam olovligen som de kan få böta.
Vad skulle gjorts bättre?
I grund och botten är detta ett systemfel där Granskningsnämnden dels är tandlösa och dels har en vansinnesdefinition på ”opartiskhet”, då man alltså delvis baserar det på huruvida ämnet är kontroversiellt eller inte (som om det skulle ha någon betydelse för partiskhet). SVT kan i praktiken fortsätta fällas utan att det blir några som helst konsekvenser. Ett spel för gallerierna med andra ord.
Källa: https://www.svt.se/kultur/granskningsnamndens-beslut-om-svt-s-dokumentar-om-josefin-nilsson