Idag skriver Andreas Liljeheden på SR dels om att EU-länderna Tyskland, Frankrike och Ungern säger nej till samtyckeslag inom unionen, samt att EU-kommissionen säger att utsläppen måste minska med 90 procent fram till 2040 (räknat från 1990).
Vad är problemet?
I artikeln om nej till samtyckeslagen lyfter Liljeheden fram en socialdemokrat som sågar de tre ländernas nej, men i artikeln om EU-kommissionens förslag lyfts inga röster fram. Det här ska man se i ljuset av att public service ofta lyfter fram feministiska värderingar och sällan ifrågasätter förslag som handlar om att minska utsläppen. Det vill säga att när EU kommer med något som går emot feminismen så väljer man att lyfta fram en kritisk röst, och när EU föreslår drastiskt minskade utsläpp lyfter man inte fram någon kritisk röst.
Det ska dock sägas att EU-kommissionen även vek ned sig för bondeprotesterna, och Liljeheden förde inte fram någon kritik mot detta.
Vad skulle gjorts bättre?
Svårt att säga. Det kan vara en tillfällighet att Liljeheden agerat på det här sättet idag, men eftersom det går i linje med den partiskhet som public service vanligen visar upp är det lätt att bli misstänksam.
Fundera på följande
Hur ofta ser du public service lyfta fram kritik mot feministiska förslag, eller förslag som verkar för att minska utsläppen? Det är det här selektivt urval handlar om. Det är journalisterna som väljer vilka som ska få komma till tals, och det är lätt att välja ut röster man själv sympatiserar med.
Jag frågade Andreas Liljeheden på SR
Hej!
Mitt namn är Kai och jag driver mediegranskaren.se.
Jag har två frågor om två av EU-artiklarna du publicerat idag, en om nej till samtyckeslag 08:00 och en om minskade utsläpp med 90 procent 15:02. I artikeln om samtyckeslag lyfter du fram en kritisk röst från en socialdemokrat, men i artikeln om minskade utsläpp lyfter du inte fram någon röst alls.
Vad är det som gör att du lyfter fram en kritisk röst i den ena artikeln, men inte i den andra? Blir du kontaktad av politiker som vill använda er plattform för att nå ut, eller söker du själv upp dem?
Om du väljer att svara kommer ditt svar att publiceras i sin helhet på min sajt.
Andreas Liljeheden svarade
Hej Kai,
I inslaget om lagen om våld mot kvinnor valde jag att intervjua en av rapportörerna, dvs en av de ansvariga förhandlarna i parlamentet, som också råkade vara svensk.
Det hade inget med personens politiska tillhörighet att göra utan att hon var den ansvariga förhandlaren.
Motparten, dvs medlemsländerna, var inte med och uttalade sig men deras åsikt och argument (att frågan inte ska regleras på EU-nivå) var med i inslaget.
Om det andra inslaget om Kommissionens meddelande om 2040-mål så hade vi bestämt att jag gör den raka nyheten – vad Kommissionen föreslår – och kollega i Stockholm skulle göra inslag med reaktioner.
Jag skickade en följdfråga
Hej Andreas och tack för svar!
Det var intressant! Har du några länkar till reaktionerna på 2040-förslaget som SR producerat?
Min poäng var inte att du intervjuat en socialdemokrat, utan att du lyft fram kritik mot ett förslag men inte mot ett annat.
Om du väljer att svara kommer ditt svar att publiceras i sin helhet på min sajt.
Andreas Liljeheden svarade
Hej,
Här kommer länken:
https://sverigesradio.se/artikel/kritiken-mot-nya-klimatmalet-inte-tillrackligt
Jag skickade en följdfråga
Tack så mycket för länken!
Följande kritik riktas inte mot dig personligen, utan mot public service som helhet.
Jag har granskat er sedan 2018, och jag ser tydliga mönster där både SVT och SR tenderar att gå feministers och miljöorganisationers ärenden. Vad jag menar i sammanhanget är detta:
När några av EUs medlemsländer säger nej till ett feministiskt förslag lyfter ni fram kritik mot förslaget. När EU lägger fram ett klimatmål som går ut på att vi ska minska utsläppen med 90 procent (vilket är vansinnigt mycket, och så mycket att de flesta inte förstår hur mycket som krävs praktiskt för att nå 90 procents minskning) lyfter ni fram kritik mot att det är för LITE. Och det är alltså inte jag som körsbärsplockar två exempel nu, utan det här är något man kan se över tid hos public service. Kritiken när det gäller vissa frågor lyfts ofta fram från samma ideologiska läger.
Min fråga till dig är om du eller dina kolleger tänker på ensidigheten? Miljöorganisationerna till exempel verkar ha en direktlinje till er, för de får nästan alltid komma till tals när ett politiskt förslag har lagts. När public service kritiseras för att vara partiska handlar det inte om att ni skulle hylla Miljöpartiet eller dissa Moderaterna (det gör ni inte), utan om att ni rapporterar ensidigt i ideologiska frågor som rör bland annat feminism och klimat/miljö.
Om du väljer att svara kommer ditt svar att publiceras i sin helhet på min sajt.
Andreas Liljeheden svarade
Hej igen,
Det jag försöker göra generellt i min EU-rapportering är att lyfta fram olika sidor. Och då inte bara baserat på politisk färg utan också på nationella skillnader. I EU finns ju den extra dimensionen som saknas i dne inhemska politiken.
Källa: https://sverigesradio.se/artikel/eu-lander-sager-nej-till-samtyckeslag-for-javligt
Källa: https://sverigesradio.se/artikel/eu-kommissionen-utslappen-maste-minska-med-90-procent