Göran Lambertz kallade till presskonferens efter att ha blivit släppt ur häktet där han satt misstänkt för våldtäkt. Nu har förundersökningen lagts ned, men när Lambertz i direktsändning anklagar den målsägande kvinnan för flera saker blir det för mycket för de feministiska aktivisterna (journalisterna) i Sverige.
Vad är problemet?
För det första har SVT valt att klippa bort delar av presskonferensen som de själva sände. Vi som tittare får alltså inte veta vad Lambertz sade om kvinnan, och det är tydligen ansvariga utgivaren Charlotta Friborg som ska avgöra vilka delar av verkligheten som ska förmedlas till tittaren. Det här är ett praktexempel på hur media vill styra informationen. Bara för att man får höra vad Lambertz säger innebär det inte att man automatiskt tror på det. Men SVT vill inte ta några risker – folk får inte ha ”fel” uppfattning om något!
För det andra har två feminister i Expressen, Katarina Wennstam och Irena Pozar, skrivit varsin upprörd opinionsartikel om det inträffade. Båda står såklart på kvinnans sida och skriver bland annat följande:
Katarina Wennstam för fram budskapet att folk som förklaras oskyldiga i domstol kanske inte alls är det egentligen. I sak har hon rätt, men syftet med hela artikeln är att smutskasta Lambertz genom att misstänkliggöra honom och göra den målsägande kvinnan till offer. Naturligtvis utan att ord om det kan finnas män som, med samma logik, dömts för våldtäkt fast de är oskyldiga, för att kvinnan har hittat på och ljugit (i de fall där dom fallit utan teknisk bevisning). Men i feminismens värld finns det inga kvinnor som ljuger om våldtäkter.
Irena Pozar skriver:
”Lambertz utnyttjar sin gedigna kunskap och särskilda ställning till att fullständigt förgöra en målsägande. Och det sker inte i en rättssal.”
På vilket sätt förgör han målsäganden? Genom att kalla henne för lögnerska och bedragerska? Hur vet Pozar hur folk kommer reagera på dessa uttalanden? Eller är det just det faktum att hon inte vet det som gör att hon måste skriva så här? Eftersom ord står mot ord kommer vi aldrig veta helt säkert vem det är som talar sanning. För domstolen fanns det inte tillräckliga bevis. Men det hindrade inte de feministiska aktivisterna i svensk, traditionell media att försöka styra folks uppfattning så att den blev ”rätt”.
Vad skulle gjorts bättre?
SVT borde låta hela presskonferensen ligga ute så att folk själva kan bilda sig en uppfattning om det Lambertz säger. Och även om de två feministerna på Expressen skriver opinionsartiklar (alltså där de får uttrycka personliga åsikter) så kan man konstatera att det inte finns många artiklar hos någon traditionell media som har ett annat perspektiv. I sådana här situationer märks det hur många feministiska aktivister som finns i den svenska journalistkåren. Blir man friad i domstol kan man ändå dömas i media.
Fundera på följande
Det mesta av det här handlar om att kunna kontrollera information. Vem ska få veta vad? Hur ser man till att folk får ”rätt” åsikter? I det här fallet kan du tänka på hur oerhört måna journalister och media är om att folket inte får ha fel uppfattning om något. Allting ska tillrättaläggas och opinionsartiklar ska få in folk på ”rätt” spår.
Källa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/borde-ha-forutsett-risken-for-smutskastning
Källa: https://www.expressen.se/kultur/kvinnan-ska-betraktas-som-ett-valdtaktsoffer/
Källa: https://www.expressen.se/kronikorer/irena-pozar/fuck-you-metoo-kvinnan-forgors-live/